32 år efteråt - insatsen är ännu unik

Det var den 4 november 1977 och Anna-Karin Jonsson, 9 år, såg fram emot två lediga dagar med hästarna.
Hon älskade hästar och att vara i stallet som fanns hos bonden i grannfastigheten.
- Vi var några flickor som turades om att rida och när jag red, barbacka, kom sopbilen och en papperssopsäck flög upp i luften och skrämde hästen som vände och satte av i trav.
- Jag ramlade till marken med överkroppen först. Jag försökte ta mig upp, men det gick inte, jag tuppade av och kräktes när jag vaknade upp igen, berättar Anna-Karin Jonsson.
Bonden tittade ut från ladugården och hans hustru - som jobbade i sjukvården - förstod att det var en allvarlig olycka.
De bar hem Anna-Karin, berättade vad som hänt och det blev ambulansfärd till Kalix sjukhus .
Ingen anade då att Anna-Karin hade livshotande skador och att hennes chanser att överleva var mycket små.
Flera bra beslut
Det har gått 32 år och vi träffas hemma hos familjen Jonsson/Åhl - förutom Anna-Karin bestående av sambon Niklas Åhl och barnen Joakim, 19 år, Evelina, 16 år och två små hundar - strax utanför centrala Kalix.
Yngve Jones, tidigare överläkare vid Centrallasarettet i Boden, är med och det märks att det är ett kärt möte.
Anna-Karin Jonsson gläds över att så många fattade så kloka beslut:
Den behandlande läkaren vid Kalix sjukhus såg nämligen ganska snabbt, efter en första operation, att Anna-Karin Jonssons skador var omfattande och att hon behövde länssjukhusets resurser.
- Jag upptäckte också hur illa skadad hon var och att jag inte skulle klara av att rädda henne, säger Yngve Jones.
Yngve Jones satte ihop en krisgrupp och lyckades locka upp en kirurgdocent från Lund (se separat text).
- Jag kontaktade flottiljchefen på F21 och frågade om han kunde ordna transport och det kunde han. Docenten flögs i Flygande tunna och bara några timmar senare var han i Boden, berättar Yngve Jones som skrattar till när han minns docentens kommentar till att Anna-Karin Jonsson då låg på en - på plats uppfunnen - kuvös som kylde ner henne.
"Finns det litteratur som visar att det där är nyttigt" lär docenten ha frågat.
Avdelningens kelgris
För att göra en lång historia kort:
Påföljande tisdag gjordes den mycket riskfyllda operationen, och trots komplikationer med bland annat ett hjärtstillestånd inledningsvis, gick den bra.
Ytterligare fem dagar senare sprang Anna-Karin Jonsson omkring bland gamlingarna på intensivvårdsavdelningen.
- Hon blev avdelningens kelgris och hon, som hade en långskjorta på sig, visade gärna upp operationssåret, säger Yngve Jones och ler.
Anna-Karin Jonsson minns första reaktionen när hon vaknade efter operationen, föräldrarna och storasyster fanns där.
"Tänkt så mycket på den lilla flickan..."
- Det första jag sa var "får jag två Tulo". Jag var torr i halsen och jag brukade alltid få Tulo av mamma då, säger Anna-Karin Jonsson som efter en tid fick flytta över till sjukhusets kirurgavdelning och - i januari - åka hem.
Yngve Jones tog initiativet till att återuppta kontakten med Anna-Karin Jonsson för ett år sedan.
- Jag hade tänkt så mycket på den lilla flickan, vars namn jag glömde med åren. Jag har varit kirurg i ett 40-tal år och jag har aldrig, varken förr eller senare, varit med om att klara en så här svår leverskada där det också finns en svår kärlskada. Det här var, och är fortfarande, ett unikt fall, säger Yngve Jones.
Längtan efter hästlukten
Anna-Karin Jonsson säger att många flickor i omgivningen slutade att rida efter olyckan, som var den tredje på relativt kort tid vilket också uppmärksammades i länstidningarna med orden "ännu en ridolycka".
Artiklarna från tiden efter olyckan finns sparade i en pärm. Hästar finns fortfarande i Anna-Karin Jonssons närhet - när hon så önskar:
- Jag har en kusin som har häst och jag får emellanåt åka dit och rykta och känna hästlukten.

32 år efteråt - insatsen är ännu unik

Flera lyckliga beslut, en flottiljchef, en mästerlig kirurginsats - och mycket tur.- Jag är tacksam över att jag lever och jag kan aldrig nog tacka Yngve Jones, säger Anna-Karin Jonsson, 40, apropå den sjukvårdsinsats som än i dag - 32 år senare - betraktas som unik.