Den 27 juni 2019 skickar Joakims flickvän Moa Gutesjö ett grattis-sms till sin pojkvän som fyller 30 år. En stund senare ringer han upp. Det är tidigt på morgonen och han berättar att han springer i skogen, är irriterad och att han kört ner i diket. Det är det sista hans närmaste hör från honom. Några minuter efter samtalet är telefonen avstängd.
– Då tänkte jag att det hänt något. Han kan ju ha slagit huvudet eller vad som helst. Det var det som drog igång allt, säger Moa.
Joakim var på väg upp från mellansverige till Kalix för att hälsa på Moa och hans då omkring fem månader gamla son Algot. När de närmsta fortfarande inte hört någonting från Joakim på kvällen anmälde de honom försvunnen.
– De tog oss inte på allvar när vi ringde utan sa att vi måste hitta bilen först, säger Moa.
Polisen spårade Joakims telefon till en mast vid Roknäs utanför Piteå, och vänner och anhöriga åkte till området för att leta. På väg 373 utanför Långträsk hittade de hans bil.
– Jag blev så arg och ledsen när vi hittade bilen och nästan skrek åt polisen att vi gjort deras jobb och att de nu får ta över, säger Sandra Ettefjord.
Både Moa Gutesjö och Sandra Ettefjord upplever att polisen inte tog anmälan om försvinnandet på allvar och att de stora sökinsatserna kom igång för sent.
– Han hade en missbruksproblematik, det är ingenting vi sticker under stolen med. Men det är ingenting som borde påverka, säger Sandra.
Sandra och Moa har tillsammans, med Facebook som primära resurs, spårat Joakims resa från mellansverige till platsen en bit från Piteå.
– Vi har försökt få polisen att gå in på hans Facebook men de kommer inte in på den säger de. Det tycker jag är väldigt konstigt för det kan finnas information där som gör att de kanske hittar honom.
Nu när Sandra hör att en kropp hittats någonstans tänker hon instinktivt att det är hennes brors. Tanken på att han ska dyka upp vid liv har hon gett upp.
– Jag har varit med om mycket i mitt liv, men det här är det värsta jag varit med om.
Även Moa har gett upp förhoppningarna på att Joakim är vid liv, men frågan kring vad som hänt pappan till hennes son är fortfarande obesvarad. När Algot blir äldre hoppas hon att det förändrats.
– Jag vet hur jobbigt det är att gå med alla frågor. Jag kan bära dem, men jag vill inte att mitt barn ska behöva göra det.