Lennart Balk, forskare och professor vid Stockholms universitet har länge flaggat för en annalkande katastrof. Han konstaterar att det funnits indikationer även på att siken inte mår bra.
– Den vandrar upp kortare i Torneälven.
Hans forskning visar att över 30 arter lider av tiaminbrist. Detta då de gröna växterna blivit sämre på att producera tiamin.
– Först måste vi sluta förneka att vi har ett problem, sedan måste vi sluta förenkla problematiken och sen måste vi göra någonting åt det.
Han säger att problemet finns i ekosystemet, till viss del är episodiskt och att grundorsaken inte är klarlagd vetenskapligt men att det rör sig om en kemisk störning som stör de geokemiska cyklerna.
– Blåmusslorna är drabbade, fisken är drabbad, fågelarter är drabbade och älgar.
Balk säger att symtom hos däggdjur är ökad aggressivitet, tillväxthämningar, diaréer och förlamning.
– Vi har mätt tiaminet i vävnader och ser en klar brist. Vi kan inte bara se på, vi måste vidta åtgärder. Det absolut viktigaste nu är att ta reda på hur och av vad som tiaminbristen uppkommer. Att förneka förekomsten och därigenom försena att arbetet utförs innebär att man tar på sig ett mycket stort ansvar för vår framtid.
Han ser risk för genetisk förstörelse.
– Arterna minskar, men detta leder också till en genetisk utarmning.
Han hänvisar till en amerikansk forskningsstudie, den visar genetisk utarmning hos lax.
– En genetisk utarmning är oåterkallelig för framtiden, säger Lennart Balk.