Stig-Roland Carlzon har arbetat som diakon i Piteå församling i 26 år och han bor själv i Sjulnäs, en dryg mil från Kalamark.
– Det som hände var fruktansvärt. Detta är en trygg bygd men tryggheten fick en knäpp på näsan. Så är det.
Vi sitter i salen till församlingshemmet i Infjärdens kyrka. Det var i denna lokal som de närboende samlades på kvällen tisdagen den 20 april 2004 för att få information av polisen och tröst av varandra och av kyrkans personal.
Bröderna Roger och Sune Lindberg var var omtyckta. De kallades allmänt för "Kalamarkspojkarna".
– Vi kunde som inte förstå det som hade hänt, de hade aldrig gjort en fluga förnär.
"En bygd präglad av sorg och rädsla", som rubricerades artikeln i NSD den 21 april.
Rädslan, ilskan och kanske framför allt bedrövelsen var påtaglig, den gick nästan att ta på.
Det kan jag intyga för jag var där tillsammans med NSD-fotografen Bengt-Åke Persson.
Vi hade jobbat hela den föregående helgen med mordet och misshandeln.
Fast ingen av oss hade några kopplingar till bygden kände vi en oerhörd medkänsla och förståelse för den oro som fanns.
Vem kunde ligga bakom?
– Det känns otryggt, sa bland andra Doris och Filip Brännström från Lillpite.
Tryggheten har åter hittat tillbaka till Infjärden.
– Nu har tiden gått, det är tio år sedan. Man har kommit tillbaka där man var. Ingen går och tror att det ska hända igen. Däremot kan man påminnas om det när det händer liknande saker på andra ställen.
Ett tecken i tiden finner vi i Pizzeria Millenium i Sjulnäs.
Här var bröderna Lindberg stamgäster och de hade en pizza uppkallad efter sig, ingredienserna var köttfärs, lök, paprika, ägg, tomat och ost - "Kalamark Special".
Den finns inte längre på menyn.
Sune och Roger Lindberg bodde ensamma.
Det var när hemtjänstpersonalen skulle leverera mat till bröderna som personalen upptäckte Sune Lindberg liggandes i köket.
– Här finns en stark social kontroll. Ju längre det är mellan husen desto närmare är det mellan hjärtan. Här har man alltså social koll och man slår larm om man upptäcker något som inte verkar normalt. Här finns goda grannar och vi har alltid koll.
Kommer du ihåg hur människorna på bygden reagerade på mordet och misshandeln?
– Vi tyckte väl alla att det var förfärligt och osannolikt. Att detta kunde hända här hos oss. Jag höll vårtalet den våren och händelsen präglade det talet.
Stig-Roland Carlzon menar att bygden och människorna har klarat av att gå vidare.
– Ljuset är starkare än mörkret och vi kan inte låta mörkret segra. Inför hotet att eländet knackar på dörren så måste det finnas ljus och kärlek.
Brödernas hus ovanför Kalaträsket är sålt men står obebott när vi besöker platsen för det fruktansvärda brottet för tio år sedan.
Det är en osannolik vacker aprildag där solen tär på snötäcket.
Bara att hitta tillbaka till gården är ingen enkel historia. Hit kommer ingen utan ärende. När man svängt av väg 373 mot Arvidsjaur så är det grusväg 512 som till sist leder fram till gården och ladugården där Sune och Roger Lindberg bodde.
– Det gick ju prat om att "de hade pengar" hemma. Det som hände var fruktansvärt och det vore ju lika hemskt om en oskyldig har suttit i fängelse i tio år.