Hej Galen Hecht! Hur går det för dig?
– Det går väldigt bra faktiskt, jag är i Junosuando och ser mig omkring lite. Jag har bunkrat upp med lite mer mat och sådant också.
Du är mer än halvvägs mot målet i Abisko. Börjar du känna dig sliten?
– Nej, det har gått ganska bra ändå, inga större missöden. Men det är klart, att åka skidor är ju en utmaning och att campa utomhus i snö och kyla kan vara lite jobbigt ibland, men det har gått bra.
Hur långt åker du varje dag?
– När jag kommer till ett nytt samhälle brukar jag försöka stanna en hel dag, men de dagar jag åker skidor blir det mellan 20 och 25 kilometer. Jag gillar att ta det lugnt och så är pulkan ganska tung. Men jag har mött en del folk i spåren som säger att jag borde kunna åka längre än så på en dag, ha ha.
Vad är dina intryck av Tornedalen så här långt?
– Jag har inte riktigt dragit några slutsatser ännu, men det jag tänker mycket på är att det är en plats där det finns mycket antur och ganska få boende. och det tror jag gör att människorna får ett speciellt band till skogen och älven. Sedan att älven ligger på gränsen mellan två länder blir ju också lite speciellt. Den knyter ihop människor från både Sverige och Finland i en och samma region, med ett gemensamt språk.
Har du hunnit träffa många människor?
– Ja, och folk är så oerhört trevliga och snälla! I Kukkolaforsen kom en flicka och hennes pappa och åkte skidor med mig en bit, sedan återvände de lite senare på skoter och björ på kakor. Och sedan mötte jag en annan skidåkare i spåret som jag pratade med, och även han kom tillbaka några timmar senare på skoter och hade med sig torkat kött till mig.
Har du hunnit prova någon bastu?
– Ja, mitt livs första bastu provade jag i Kukkolaforsen – de hade typ 15 stycken där i den där bastuakademin. Det var fantastiskt!
LÄS MER: Amerikan genomför sitt livs drömprojekt
Följ Galen Hechts väg på skidor genom Tornedalen via hans GPS här.