Det ska rycka i benen...

Det var en väl sammansatt julkonsert som det stora sällskapet bjöd på. Det goda strösslet överst på kakan var utan tvekan sångerskan Margareta Bengtsson.
För att få publiken i rätt stämning börjar konserten med en julouvertyr som raskt avlöses av Den lilla tomten.
Därefter bjuds det på swing skapad av Povel Ramel, vars pris Kamelodiktpriset förärats både Kalle Moraeus och Tre Real Groups Margareta Bengtsson.

Riktig skönsång blev det i nästa nummer när Bengtsson sjöng Annas visa vars text är skriven av Py Bäckman.
Med Mor kullor visade Orsa spelmän hur riktig spelglädje ska yttra sig. Det ska rycka i benen på lyssnare som gillar att dansa...
Margareta Bäckman fortsatte att imponera när hon bjöd på Staffanspopuri och amerikanska julsånger.
Föreställningen bjuder dock inte bara på skönsång. Publiken får chansen att dra på smilbanden, på en och två gånger. Bland annat när Kalle Moraeus skämtar om de tekniska problemen - hängslena vill inte hålla kläderna på rätt plats.
Riktigt stämningsfullt blir det också när Moreaus greppar fiolen och Bengtsson sätter sig vid harpan. Bachs Ave Maria får nästan tiden att stå still.

Lite modernare julsånger blandas också i julekakan. Bland annat Julfemman och några av The Refreshments julhitar.
Julkonserter utan psalmer är lätträknade. Trots det känns det helt rätt när Margareta Bengtsson stämmer in i Jul, jul, strålande jul.

Även ett och annat jazzigare stycke rymdes i programmet. Något som säkert gladde den stora del av publiken som kommit upp i åren.
För att riktigt känna att julen är på gång vankades det även allsång, idel kända jullåtar. Som publiken givetvis sjöng med i.
Allt hade dock varit förgäven om inte Kalle Moraeus, Bengan Jansson och övriga hade kompats av ett så bra band som Hej Kalle, med kapellmästaren Johan Granström som ursprungligen kommer från Boden
För en som inte är speciellt förtjust i att höra julsånger klinga från varenda högtalare i stan känns det bra att ha fått njuta av mindre kända låtar.