I Jukkasjärvi, cirka en mil utanför Kiruna, finns stall Snöflingan och föreningen Iskalla ryttare. Här strövar 20 ridskolehästar och 16 privata hästar runt i stora hagar med skogen runt knuten. Här finns stall med boxar, men huvuddelen av sin tid tillbringar hästarna utomhus.
Det hela började 2006 när Kärstin Lampa började bygga ett stall för döttrarnas två hästar samt för andra barn med hästar som sökte stallplats. Det har sedan utvecklats till ridskola med både små och stora ponnyer. Idag står ungefär 100 barn i kö för att börja på ridskola. Föreningen Iskalla ryttare har vuxit från 40 medlemmar till 230 aktiva medlemmar på tio år.
Vad är det som är så speciellt med hästar?
– Du måste vara en jätteklar och tydlig ledare, du har ändå 500 kilo häst bredvid dig. Är du inte en tydlig ledare så är det farligt. Men du kan inte behandla den hur som helst heller för då stänger den bara ut dig. Jag brukar säga att hålla på med hästar är höjden av självbehärskning. Jag tycker att det är så fränt, för de speglar dig så himla tydligt. Är du stressad så blir hästen stressad. Är du förbannad och arg och yvig i dina rörelser då har du en likadan häst. Och så blir man aldrig fullärd. Det låter som en klyscha, men det är så.
Berätta om namnet, varför blev det Isakalla ryttare?
– Visst är det lite roligt? Vi spånade lite grann, det finns ju Svinkallt Mc (en motorcykelklubb) och tyckte att något sådant lät bra. Och så bara ploppade det upp hos en av föräldrarna, iskallt, ja, så blev det Iskalla ryttare. Vi var så nöjda när vi hade kommit på det. Det väcker uppmärksamhet när vi är ute på tävlingar. Dels så visar namnet att vi kommer från Jukkas, det är ett känt kallhål. Och sedan att vi är ute, vi har inget ridhus, då får man vara lite iskall.
Lever du hästdrömmen som du hade som barn?
– Nej. Jag kliver upp klockan sex på morgonen och är i stallet klockan sju. Sedan kommer jag oftast inte hem förrän klockan nio. Det är väl ingen dröm? Jag hade velat ha någon ledig dag i veckan. Det är jobb dygnet runt. Den drömmen hade jag inte. Det är inte hästarna som är det viktiga egentligen för mig. Det är ungarna. Hästarna klarar sig, du ska ha ett gott kunnande så att de inte mår dåligt. Men ska du driva en sådan här verksamhet så måste du ha en bra människokännedom.
Vad driver dig?
– Jag vet att det är många ungdomar som mår jättebra av att vara här. Vi är måna om stämningen som vi har här, den är väldigt familjär. Alla är välkomna, det är vi noga med. Det är det jag brinner för, ungdomar som utvecklas. Man ser den här blyga tjejen som inte törs öppna munnen och så ser man hur de blommar ut och växer. Hästen ifrågasätter inte något om vem man är, man kan komma hit och vara precis den man är. Det ger så mycket, det är det som är det roliga.
Varför är det så många tjejer som lockas av hästar och ridning?
– Jag själv fastnade för samspelet som man har. Man får inte ha några genustankar nu för tiden, men jag tror att kvinnan söker mer samhörighet. Den här samhörigheten som man får med hästen är svår att få med något annat djur. Kan du inte ha den här kommunikationen med din häst så är den rent av livsfarlig. De små hästarna väger inte så mycket, men det gör inte barnen heller. Man måste veta vad man vill tillsammans och jobba tillsammans. När man är ung och man kanske är mobbad i skolan eller har något annat problem, då tror jag tror att den här känslan att gå till hästen är viktig, den lyssnar på allting och skvallrar inte. Jag tror att många hemligheter har viskats i de här hästarnas öron.
Vilken händelse i ditt liv har format dig eller haft stor betydelse?
– Vad svårt, det finns hur mycket som helst och ingenting som sticker ut. Men det är klart, om jag inte hade haft den där envisa ponnyn i Vittangi så hade jag kanske inte förstått hur mycket det finns att lära sig. Hon var helt hopplös att rida ända tills du lärde dig att rida, då var hon den bästa ponnyn som fanns. Att komma över den där puckeln och förstå att så länge jag inte kan vara ledare över min lilla ponny så kommer den inte att göra någonting, jag måste ta ledarskapet. Det blir en trigger, att få lära ut också, jag tycker ju att det är underbart att få lära ut, så här hanterar du hästen. Tiden i Vittangi har präglat allt det här som jag har byggt upp.