Kulturskatten blev en bok - om tiden när Kiruna föddes

När Ulf Henriksson fick ärva sin farfars hus ärvde han också en riktig kulturskatt i form av brev och dagböcker. Läsningen blev en tidsresa som nu har mynnat ut i en roman om tiden som blev startskottet för gruvbrytningen i Kiruna.

Ulf Henriksson med barnbarnen Nemo, Irma och Agnes. Barnbarnen är den femte generationen Henriksson på gården i Jukkasjärvi.

Ulf Henriksson med barnbarnen Nemo, Irma och Agnes. Barnbarnen är den femte generationen Henriksson på gården i Jukkasjärvi.

Foto: Maria Unga

Jukkasjärvi2021-06-16 14:44

Ulf Henriksson bor i Jukkasjärvi, i sin farmor och farfars hur som stod färdigbyggt 1910. Farfar Erik Anders Henriksson, eller Erkki Antti, som han kallades, arbetade som lärare i byn mellan 1886-1927 och var en av få som kunde skriva på den tiden. 

Ulf Henriksson hann aldrig träffa sin farfar som gick bort 1936. Men när han flyttade in i huset så fick han ändå en chans att närma sig Erik Anders, genom 15 postsäckar fulla med brev, dagböcker och anteckningar. De äldsta breven är från 1872. 

undefined
Ulf Henriksson har klätt väggarna i arbetsrummet med timringen från en slåtterlada. Här finns många namn inristade från tidiga år.

Hur kändes det när du började bläddra i de här anteckningsböckerna och breven? 

– Det är fascinerade historier. Kända namn som Svante Rickard Wibell, han var en av de första geologerna som kom hit upp, han förekommer i de här breven. När de började bestämma sig för att det skulle bli järnmalmsbrytning här så färdades de upp efter älven många gånger i början, de stannade till i byn och sökte upp skolläraren Henriksson som kunde både svenska, finska och samiska och kunde vara en slags mellanhand. 

 – De lämnade en del verktyg här och han förvarade dem så att de inte kom bort. Det här var innan det fanns några hus i Kiruna. 1890 kom den första byggnaden, B1 som den kallades. 

undefined
Ulf Henriksson ärvde inte bara ett hus, han ärvde också 15 säckar med anteckningsböcker, brev och kassaböcker som hans farfar skrivit under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet.

Blev du förvånad över något som du läste i dokumenten? 

– Det var kanske att laestadianrörelsen var ännu mer betydelsefull för honom än vad jag hade trott. Han var så väldigt engagerad i det, Det var Johan Raattamaa, alltså Laestadius efterträdare, som fick Erik Anders föräldrar att låta pojken utbilda sig. 

– Jag hittade Anna-Lisas kärleksbrev till Erik Anders också. Det var lite förvånande att de var så pass romantiska "du har tagit hela mitt hjärta" och så där. Hon var 16 år då, så det är klart att 16-åriga flickor är kanske extra romantiska. 

För sex år sedan började Ulf Henriksson göra egna noteringar som nu har mynnat ut i en roman som snart kommer ut i bokhandeln, "Ett sådant ogudaktigt högmod". 

– På några få år, från några torvkåtor som fanns där, så blev det plötsligt en stad. Undrar hur han upplevde det? Jag försökte föreställa mig att vara han och se genom hans ögon.

Känns det som om din farfar ville att du skulle skriva om det här? 

– Ja, när jag sitter och skriver det här kommer jag som in i en annan värld, då känns det som att de sitter här bredvid och berättar. 

undefined
Ulf Henriksson med barnbarnen Nemo, Irma och Agnes. Barnbarnen är den femte generationen Henriksson på gården i Jukkasjärvi.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!