Det är nysnö och några grader kallt. Snön har fått ligga kvar i tallkronorna och lägger bomull på ljuden. Framför oss genom skogen går fem ungdomar småpratandes, det är Selma Nygårds, Lova Falk, Klara Kim, Jakob Beland och Anton Rönnqvist som alla studerar tredje året på naturlinjen vid gymnasiet i Jokkmokk. Skogen vi befinner oss i kallas Talvatisskogen och ligger precis intill samhället.
– Det här är en av Sveriges finaste tätortsnära skogar. Här finns lika många unika, utrotningshotade arter som i Mudds fast det ligger så nära samhället – över 50 arter. Till exempel växer orkidén skogsfrun här, säger Mats Karström.
Mats är deras lärare och mer känd för allmänheten som biolog genom sitt arbete med att skydda skogar från avverkning genom metoden Steget före. Under barmarksperioden har eleverna hängt med Mats ut i gammelskogarna för att inventera enligt metoden. Deras arbete har lett till att ännu ett område skyddats från avverkning.
För ungefär femton år sedan började han mata fåglar här för att identifiera arter och räkna dem. 2010 tog kommunen beslut om att försöka få till stånd ett skydd.
Genom skogen hörs plötslig fågelkvitter.
– Nu närmar vi oss, säger Mats.
Vi blir lite andäktiga och går högtidligt fram på den smala stigen i snön. En liten glänta öppnar sig i en backe. Här hänger en rad fågelmatare med fröer och jordnötter och på en torrfura sitter en rad fläsksvålar uppspikade.
Ungdomarna gör genast gropar i sina bylsiga mössor och Mats häller i fågelfrö. Vi får vänta en stund innan de första fåglarna kommer fram. Först sätter de sig snabbt, tar frö och sticker lika fort. Efter en stund sitter de kvar längre i mössboet och låter sig fotograferas.
– Det känns i hjärtat när dom kommer och sätter sig hos en. Det är så fortfarande, säger Mats.
– För några år sedan var jag i Egypten. Jag hade pyramiderna framför mig men längtade hem till fågelmatningen, säger han och skrattar.
Han har hört liknande kommentarer från andra.
– En av mina elever sa att ”om jag måste flytta från Jokkmokk kommer fågelmatningen vara det jag saknar mest – fågelmatningen och farmor".
Kanske har Anton Rönnkvist samma känsla för matningen. Han har tagit på sig ansvaret att gå hit en gång i veckan som en del av sitt gymnasiearbete.
– Jag er fram mot det varje gång. Har man en massa prov och det känns stressigt så kan jag gå hit och ta det lugnt.