Uppgiften från nyhetsredaktör Peter var att skriva en nyårskrönika baserad på ett särskilt minnevärt jobb under året. Men jag kan inte välja. Det Jokkmokk jag mött under min första tid här som reporter är en helhet – ett nätverk av intressanta och duktiga människor: entreprenörer, konstnärer, projektledare, föreningsmänniskor och folk i största allmänhet. Alla tycks få plats och ha en betydelse. Som ett Jenga-spel med alla bitar på plats.
Jag har mött före detta reklamgurun som nu brygger öl, cyklar fatbike i vinternatten och fotar vintergatan. Ett helt gäng kvinnor som är framgångsrika hotellägare, restauratörer och turistföretagare. Sameslöjdaren som jojkar och som i nästa stund sjunger jazz som en gud och många, många fler. Sen alla de andra som inte märks lika mycket men som har valt att leva sina liv i Jokkmokk för att de älskar det. Alla utstrålar ett lugn som man bara känner då man inte längtar någon annanstans.
En av alla de här galna, kloka människorna sa "Man kan inte bygga ett stadigt hus med en enda, stor spik". Jokkmokk tycks idag vara en stabil byggnad – med snickarglädje! – som hålls ihop av en mängd små spikar, skruvar och nitar och som är målad i allsköns färger. En annan sa att Jokkmokk är byggt för de som bor här. Det är inte skapat för turister. Jokkmokk är äkta på riktigt. Det är därför besökare kommer tillbaka igen och igen.
Alla dessa spikar och brädor tycks ha byggt Jokkmokk till ett värdefullt varumärke i sig. Under nästa år hoppas jag hinna spegla lite av det. Gott nytt 2020. Vi ses och hörs.