Född och uppvuxen i kommunen, och aldrig har hon fått för sig att flytta härifrån, kanske är det passande att just Barbro Stenman är den som hjälpt Jokkmokks turister.

Men nu är dagen här då ett kapitel ska stängas och ett nytt ska påbörjas. Och det är med tårfyllda ögon som hon avtackas av kollegorna.

– Det är väldigt blandade känslor just nu. Jag har haft ett så roligt jobb och vi har en väldigt fin sammanhållning på avdelningen och jag kommer sakna att jobba med allihop, säger hon.

Nu väntar alltså livet som pensionär hemma  på gården i Berghem som ligger i närheten av Karats, drygt fem mil utanför Jokkmokk. En gård som Barbro Stenman föddes till och som varit hennes föräldrahem.

– Jag ser fram emot ovissheten och att kunna styra sin egen dag. Jag blir nog inte sysslolös för jag har hundar, bor nära naturen och jagar. Så nu första tiden blir det nog en hel del jakt, säger hon.

Det var 1994 som Barbro Stenman klev på jobbet som skulle visa sig bli hennes sista.

– Alla möten med människor är det absolut bästa med jobbet. Dessutom är ingen dag den andra lik, man vet aldrig vad det är för någon som kommer in genom dörren eller vad de behöver hjälp med.

Men trots att pensionen nu är här så vill hon inte klippa banden helt och hållet. 

– Jag kommer nog hoppa in för att jobba då och då om jag skulle behövas. Sedan vill jag nog fortsätta hjälpa till med vintermarknaden. Jag tror det blir bra det här.