NSD har fått ett tips om att en underlig farkost siktats längs väg 45. Vi hittar den vid polcirkeln. Mannen som kliver upp ur den drar genast på sig en varm tröja.

– Jag svettas på ryggen men fryser om tårna, säger han.

Vi skakar hand och han presenterar sig som Alve Henricson. Lite senare, när Alve duschat och vilat en stund inomhus i värmen på Jokkmokks vandrarhem träffas vi igen. Som vanligt vill vi veta bakgrund och syfte och vem som sponsrar honom. Men Alve har inga sponsorer. Därför har han ingen brådska. Han har heller ingen krav på att nå fram till Nordkap som är målet. Det är resan i sig som är mödan värd.

– Förut var fjällvandring och bergsklättring en stor del av mitt liv. Men, tyvärr fick jag artros och knäna fungerade inte längre som tidigare. Men, jag upptäckte att det går bra att cykla. Cykling smörjer knäna istället för att belasta dem. 

Han upplevde vanlig cykling för tungt och hittade velomobilen. Den är tillverkad av kolfiber och formgiven för att minska luftmotståndet. Den är också utrustad med en liten elmotor som hjälper till i de brantaste backarna. 

Alve Henricsons liv har i stort bestått av resor och äventyr. Han har jobbat med fotoresor och andra expeditioner till en mängd exotiska hörn på jorden, de flesta till varma platser. Nu följer han sin längtan till kyligare trakter. Men varför gör han då just den här resan? Av flera orsaker visar det sig.

– Förutom att jag längtat upp till fjällen igen så vill jag bidra till en förändrad syn på bilismen. Överallt är infrastrukturen anpassad efter bilen. När en cykelbana korsar en väg så varnas billisten för cykeln. Det borde vara tvärtom. Om vi ska lyckas minska den negativa påverkan på miljön som bilismen utgör så måste vi tänka om. Jag skulle önska särskilda vägnät för cyklar och velomobiler, säger han. 

Alves velomobil är liten men rymmer lite mat, extra kläder, ett tält och en tjock dunsovsäck.

– Man vill inte vara som nån 08:a som fryser ihjäl i diket.

Han måste då och då ladda batteriet och knackar ibland på hos privatpersoner längs vägen. Det händer att han blir erbjuden sängplats hemma hos någon vänlig själ. Annars sover han i tält eller vandrarhem eller på någon vinteröppen camping. Vad äter han då för att orka? 

– En fullkornsmacka med lite ost och korv till frukost och kvällsmat. Sen brukar jag äta dagens lunch om det finns något matställe dit jag kommer.