Sökandet efter 19-årigen har pågått i en veckas tid. Ett 30-tal personer från Hemvärnet, en handfull personer från fjällräddningen, samebyn i området, hundförare från polisen samt såväl polisflyg och civilt flyg har letat efter honom. Polisen har arbetat efter MSO-metoden, en beprövad sökmetod som används världen över.
Arbetar efter tips
På en presskonferens i Jokkmokk, där bland annat dansk media fanns på plats, meddelade polisens insatschef Tony Kvickström som styrt arbetet, att det inte går att fortsätta sökarbetet med samma intensitet. Hädanefter arbetar polisen efter tips som kommer in.
Betyder det att hoppet är ute?
– Hoppet lever alltid kvar tills man anträffar personen. Men vi har sökt så kraftigt i området så sannolikheten att vi ska hitta något, med samma stora numerär personer som vi är nu, är låg. Det motiverar inte insatsen. Jag måste kunna motivera min personal, vissa områden har de gått igenom sex-sju gånger till fots redan, säger han.
Joey, som 19-åringen heter, och hans kompis hade slagit läger intill Padjelantaleden en bit från Kutjaurestugan. Det var deras första gemensamma vandring, tidigare hade deras familjer vandrat tillsammans. Nu skulle de gå från Kvikkjokk till Ritsem.
Den 25 juli vid 15-tiden började, enligt uppgift, Joey gå mot fjället Allak. Den 3,5 kilometer långa vandringen enkel väg beskrivs som lättvandrat. När han begav sig iväg var det dimma uppe på toppen, några timmar senare låg dimman tät även nere vid tältet. Han var klädd i ljusa fritidsbyxor, jacka, underställ och en brun hatt på sig, och sin kamera med sig.
Frustrationen tar över
Dan Ek från Fjällräddningen berättar hur han i början av sökandet var hoppfull om att det skulle att hitta Joey eftersom terrängen kring Allak var så öppen.
– I norra delen av Allak finns heltäckande snöbryggor. Där har vi letat fotspår, de kan vara kvar väldigt länge den här årstiden. Men ingenstans i området fanns ett fotspår, säger han.
Nu, en vecka senare, känner han lite grann av en frustration.
– Flygbolaget känner till allt i området, gamla kåtaplatser till exempel. Runt de större sjöarna ligger renvaktarstugor med båtar. Där har vi varit och tittat att ingen krypit under. Man blir frustrerad när man känner att man sökt överallt, var kan han vara? Det är frågan, säger han.
Sökandet efter 19-årigen har pågått i en veckas tid. Ett 30-tal personer från Hemvärnet, en handfull personer från fjällräddningen, samebyn i området, hundförare från polisen samt såväl polisflyg och civilt flyg har letat efter honom. Polisen har arbetat efter MSO-metoden, en beprövad sökmetod som används världen över.
Arbetar efter tips
På en presskonferens i Jokkmokk, där bland annat dansk media fanns på plats, meddelade polisens insatschef Tony Kvickström som styrt arbetet, att det inte går att fortsätta sökarbetet med samma intensitet. Hädanefter arbetar polisen efter tips som kommer in.
Betyder det att hoppet är ute?
– Hoppet lever alltid kvar tills man anträffar personen. Men vi har sökt så kraftigt i området så sannolikheten att vi ska hitta något, med samma stora numerär personer som vi är nu, är låg. Det motiverar inte insatsen. Jag måste kunna motivera min personal, vissa områden har de gått igenom sex-sju gånger till fots redan, säger han.
Joey, som 19-åringen heter, och hans kompis hade slagit läger intill Padjelantaleden en bit från Kutjaurestugan. Det var deras första gemensamma vandring, tidigare hade deras familjer vandrat tillsammans. Nu skulle de gå från Kvikkjokk till Ritsem.
Den 25 juli vid 15-tiden började, enligt uppgift, Joey gå mot fjället Allak. Den 3,5 kilometer långa vandringen enkel väg beskrivs som lättvandrat. När han begav sig iväg var det dimma uppe på toppen, några timmar senare låg dimman tät även nere vid tältet. Han var klädd i ljusa fritidsbyxor, jacka, underställ och en brun hatt på sig, och sin kamera med sig.
Frustrationen tar över
Dan Ek från Fjällräddningen berättar hur han i början av sökandet var hoppfull om att det skulle att hitta Joey eftersom terrängen kring Allak var så öppen.
– I norra delen av Allak finns heltäckande snöbryggor. Där har vi letat fotspår, de kan vara kvar väldigt länge den här årstiden. Men ingenstans i området fanns ett fotspår, säger han. Nu, en vecka senare, känner han lite grann av en frustration.
– Flygbolaget känner till allt i området, gamla kåtaplatser till exempel. Runt de större sjöarna ligger renvaktarstugor med båtar. Där har vi varit och tittat att ingen krypit under. Man blir frustrerad när man känner att man sökt överallt, var kan han vara? Det är frågan, säger han.
