Här på den gamla gården Solberget finns ingen el, den enda värmen får man elda upp på egen hand i kaminen, bastu är enda sättet att tvätta sig och utedasset står och väntar när man måste göra av sina behov. Det låter kanske inte som de flestas beskrivning av drömsemestern, men hit kommer långväga turister för att testa på det enkla livet tillsammans med Dirk Hagenbuch som driver anläggningen, Vildmarksbyn.
– Skulle jag fixa el och bekvämligheter så skulle jag vara likadan som en hel drös andra anläggningar. Det är just de enkla omständigheterna som är lockelsen för alla som kommer hit. Man blir inte heller uppassad på, utan alla måste hjälpa till med att hämta vatten, elda i kaminerna och vi lagar mat tillsammans, säger han.
Gården på Solberget har en historia av skogs- och lantbruk som började redan på 1790-talet. Den stora timrade huvudbyggnaden har stått här i över 200 år, och på gården finns även en stor uppsättning av stall, småstugor och villavagnar som tillkommit genom åren. Nu används de som bostäder och möteslokaler för uppemot ett 30-tal gäster.
Dirk Hagenbuch kom hit för första gången 1993 då anläggningen drevs av ett tyskt par. Han förtrollades av vildmarken och det stresslösa livet. En enorm kontrast från hans liv hemma i Tyskland, så han började hjälpa till på gården.
– Här har du 17 kilometer till närmaste granne och är omringad av tre naturreservat med gammal skog. Det går inte hitta något liknande i Tyskland och det är hela anledningen till att många tyskar söker sig till Sverige för att turista, säger han.
2001 ville det tyska paret sälja anläggningen, och Dirk Hagenbuch beslutade året därpå för att ta klivet och köpte Solberget. Tillsammans med hustrun Silke Hagenbuch och deras barn har de bott ute i vildmarken på heltid. Men de sista åren har de även skaffat ett boende till inne i Jokkmokk där barnen går skola.
Just nu har de hjälp av volontärarbetaren Sebastian Rotert från tyska Freiburg som jobbar i utbyte mot husrum. Och det är en väldigt speciell historia hur han hamnade här.
Han jobbade tidigare som kemist i Freiburg men tröttnade på vardagen och bestämde sig för att lämna allt och bara gå norrut. Tre par utslitna skor, sex månader, och 450 mil senare fick han se sitt mål Abisko. Efter det kom han till Solberget för att hjälpa till och leva ett enklare liv.
Det är nästan uteslutande tysktalande gäster som kommer hit och de flesta gästerna kommer under månaderna mellan jul och påsk. Skidturer, norrsken och att testa åka rensläde är några av aktiviteterna som brukar locka på de veckolånga paketresorna.
Utöver det så är det de enkla förhållandena spännande.
– När folk kommer hit så är de ofta väldigt stressade, de vill att saker ska hända hela tiden och är upp i varv. Jag påminner om att ta det lugnt och när de åker härifrån är de mycket mindre spända människor, säger Dirk Hagenbuch.
– Något som är lite roligt är hur många det är som tar med sig massa böcker för att läsa, och sedan knappt öppnat boken under hela veckan. När man bor utan el och vatten vintertid finns det alltid saker att göra. Allt tar längre tid men det ger ändå någon slags tillfredställelse i att hjälpas åt och ta hand om varandra,