Ung, same och stolt

Helena Omma knyter den mörkblå sjalen runt axlarna med stor noggrannhet framför den stora spegeln som hon har släpat med sig från föräldrarna i Porjus. Mitt på klassrummets golv ligger i Stadiumpåse med hö. De sju sametjejerna som bor i klassrummet har fyllt näbbskorna och gjort sig redo för en utekväll på Jokkmokks vintermarknad.
Helena Omma valdes till ordförande för det samiska ungdomsförbundet Sáminuorra 2009. Hon och Lars Miguel Utsi, Sáminuorras förre ordförande, slår sig ned vid ett bord i korridoren och ger en intervju om sin syn på framtiden inom Sápmi.
Diskuterar sig fram
- Just nu är vi inne mycket på dekolonisering. Att få göra på vårt eget sätt och inte kopiera västerländska modeller, säger Helena Omma.
Sedan i höstas röstar de inte längre på styrelsemöten utan diskuterar sig fram till beslut.
- Demokrati är inte rättvist för en minoritet. Det är samiskt att man pratar med varandra och kommer överens. Sametinget är ju en kopia av svensk riksdag. Det funkar inte för samer har inte gjort så traditionellt.
Helena Omma och Lars Miguel Utsi kan sin historia. De är pålästa om lagar och regler som på något sätt har beröringspunkter med samerna och renskötseln. De tycker att samhörigheten samer emellan stärks hela tiden samtidigt som förståelsen från svenskarna och staten ibland känns obefintlig. De är väl medvetna om att deras kamp för att samerna ska få mer att säga till om väcker starka känslor hos många.
- Det är ju för att vi kräver så mycket nu för tiden. Vi kan inte flytta på oss mer. Det är stopp. Det blir konflikter för det svenska samhället expanderar ju också hela tiden. Så heter det att vi stoppar utvecklingen men det handlar ju egentligen om vår egen existens, säger Helena Omma.
"Pengar kan inte styra"
Lars Miguel Utsi fyller i:
- Det är klart att det är negativt för de som äger mark att det kommer in en intressent till som har saker att säga till om. Men det är ingen ursäkt för att samerna ska hålla sig utanför. Pengar kan inte styra mänskliga rättigheter.
Tror ni att samer och svenskar är på väg bort från varandra?
- Jo, på ett sätt känns det så. Det är lite skrämmande. Förut hade man en annan sorts förståelse för varandra, svenskarna förstod sig på renskötarlivet mer. Vi förstår ju det svenska samhället men svenskarna har ingen insyn i det samiska samhället. Det är ju lite konstigt att man vet så lite om varandra, säger Helena Omma.
Man hjälpte varandra
Hon berättar om "verdde-systemet" som fanns förr. Det är historier som hennes pappa har berättat, att samerna var goda vänner med fastboende. Man hade utbyte och hjälpte varandra, samerna fick bo hos fastboende en del av året och de fastboende fick renkött i gengäld.
- Det är väldigt lite "verdde" kvar idag, säger hon.
Svenskarnas okunskap om renskötarlivet är något som återkommer flera gånger under intervjun. Helena Omma nämner renhjorden som gick genom isen uppe i Ritsem, där hundratals djur dog, och som fick ett stort genomslag i riksmedia.
- Att folk tror att man drev ut renarna på svag is för bidragens skull... Det är som ett skott rätt i bröstet att höra det. Alltså, ingen renskötare vill se sina djur lida, säger hon uppgivet.
Renar strövar fritt
Lars Miguel Utsi tänker på stugägarna i Boden som hade renar på tomten.
- Alla som är insatta i renskötseln vet att renarna strövar fritt och det är inte på samma ställe varje år. Om folk visste varför renarna dyker upp så hade reaktionen från allmänheten kanske varit annorlunda. Bor man i ett område så nära skogen så får man ta att det dyker upp djur ibland.
Hur ska svenskar och samer närma sig varandra?
- Det är upp till var och en att jobba på det. Det finns vissa glesbygdsmänniskor, ungdomar i vår ålder, som vuxit upp med samer i omgivningen. De tänker inte att vi är två olika folk som knappt kan träffas. Om alla ser den nära människan, grannen, och får lite mer kontakt så kanske man kan förstå varandra, säger han.
Stora motstridiga intressen
Men rent generellt tror han att det är svårt för giganter som LRF, riksdag och sameting att närma sig varandra eftersom det är så stora intressen som ligger bakom.
På samer.se står det att samerna kämpar för "rätten till land och vatten". Tror ni att folk kan känna sig hotade av såna ord?
- Ja, det tror jag. Det är nog för att vi är lite diffusa. Allt man inte vet något om känner man sig hotad av, säger Helena Omma.
- Folk tänker kanske att "jaha okej, nu ska all mark till samerna". Men jag kan inte tänka mig att folk tror det på allvar. Jag tror mer det handlar om att folk anser att samerna är en sån privilegierad grupp och nu ska de ha mer. Att det är en orättvis fördelning, säger Lars Miguel Utsi.
Vill inte utestänga andra
Att samerna vill ha mer att säga till om handlar inte i förlängningen om att stänga ute alla andra från fjällvärlden, menar de.
Intervjun går mot sitt slut efter lite drygt en timma med stundtals heta diskussioner. Lars Miguel Utsi lutar sig tillbaka i den rangliga plaststolen och säger:
- Renarna ska beta och renarna betar lav. Vad skadar det? Det är inte så att samerna tar över hela skogen utan det är en sån enkel sak att renarna ska ha lite bete.