Fjällträdgården i Jokkmokk är det idealiska stället för att stanna till och njuta av en stunds stillhet.
Trädgården är vackert anlagd nedanför den damm som dämpar utflödet från sjön Talvatis. Nedanför dammen går en kort liten dalsänka genom vilken den behagligt brusande Kvarnbäcken slingrar sig.
Här har besökare i drygt 20 år både kunnat njuta av oasens stillhet och studera många av fjällvärldens växter.
Marietta Ström och Heidi Larsen är båda nyinflyttade i Jokkmokk. De brukar regelbundet besöka fjällträdgården. De uppskattar den sköna platsen och växtligheten, som skiljer sig en del från deras hemtrakter. Ström är från Skåne och Larsen från Örebro.
Ljudet från bäckens behagligt porlande vatten hörs där de sitter och skådar ut över trädgården.
– Här är så vackert, säger Ström.
Krönet i deras närhet kallas Fjälltoppen och är en nyskapad del av Fjällträdgården. Det liknar nästan en installation med vackert utlagda stenar.
Genom området går små promenadvägar och stigar. Björkar står böjda ut över bäcken, i vars nedre del det guppar gula näckrosor. På tre ställen finns broar över vattnet. Runt om i området står det små skyltar som talar om vad det alla växterna heter inom de olika avdelningarna: Sydbranten, Fjälltoppen, Vindblottan, Hedbjörkskogen, Fjällsippheden, Videkärret, Taigan, Kallkällan, Nyttoväxter, Snölegan, Ängbjörksskogen.
Fjällsippheden är rik på arter och en skylt ger råd: ”Är du växtintresserad ska du krypa ner på knä och leta”.
Uppe på sluttningen står Hambergstugan, den som Axel Hamberg använde under sin forskning i Sarek.
En bit bort har en familj från Göteborg stannat till. Sönerna Edvin och Viktor plockar blåbär.
– Det är en fin trädgård. Och Jokkmokk är så lugnt som jag trott, säger mamma Britta Persson
De har kommit resande längs Inlandsbanan och bor på Notuddens camping.
– Vi hade hört att Jokkmokk är en pärla och det stämmer ju. Vi har bland annat varit till Kvikkjokk och sett på Ájtte, säger pappa Erik Pettersson.
Ájtte är det same- och fjällmuseum som ligger några hundra meter bort, alldeles vid huvudgatan genom Jokkmokk. Fjällträdgården är en del av museet.
En bänk i ljust trä påminner om starten 1995. På en skylt står det: ”Till minne av Stig Lindberg, entusiasten som var initiativtagare till fjällträdgården.”
På en av skyltarna ute i växtligheten står det Fjällbrud – och det epitetet passar också trädgårdens föreståndare, Ingrid Hellberg.
– Jag kallar mig numera för ”fjällbotanisk trädgårdsmästare”, säger hon och skrattar.
Hellberg har i åtta år lagt ned mycket tid och möda på att utveckla anläggningen, den enda fjällbotaniska trädgården norr om Polcirkeln.
– Det är först nu som jag kunnat njuta av resultatet. Nu har vi äntligen hunnit ikapp. Nu är allt i harmoni, säger hon.
Ändå fortsätter arbetet med att utveckla den ytterligare.
– Vi har många växter – men fler ska det bli. Vi har tillstånd att hämta växter ute på fjället.
I informationsbyggnaden med sin spetsiga form går det att ”Smaka på Fjällträdgården” i form av lingon och te av fjällkvanne.
I gästboken finns åtskilliga bevis på besökarnas uppskattning.
”What a wonderful place!” ”Pedagogiskt, inbjudande och inspirerande.” ”I den prunkande trädgården vandrade en man med gikt och hans växttokiga flickvän.”
”Es ist wunderbar her in Norden.” ”En underbar plats och världens bästa guide – Ingrid.”
Åt det berömmet gläds Ingrid Hellberg.
– Ambitionen är att miljön här ska se naturlig ut. Med trädgården vill vi ju skapa lust hos folk att komma ut i den riktiga fjällvärlden och utforska.