Det var 34 löpare som satte iväg från Stora sjöfallet för att se om deras kroppar och deras viljestyrka står pall mot naturens makter i ultraloppet Ice ultra, som arrangeras av Beyond the ultimate. Under fem dagar ska de försöka forcera 23 mil till fots i Jokkmokks vintriga fjällvärld.
Men vår resa börjar vid Svenska turistföreningens fjällstugor i Aktse där löparna har målgång i den cirka 4-5 mil långa första etappen. När vi anländer till stugbyn så är stugvärden Sture Bryggman i full gång med att hugga upp ved och elda upp värme i stugorna. Det här blir sjunde gången som han är värd under loppet.
– Det är inget jag måste göra, men det brukar vara väldigt uppskattat av löparna att en varm stuga att komma fram till. De brukar vara helt slut när de kommer hit, och ändå har de fyra etapper kvar. Ett år kom en löpare fram klockan halv tre på natten, berättar han.
Vi tar skotrarna och kör norrut längs leden mot Sitojaure där löparna ska komma. Sture Bryggman slänger en blick på klockan och han säger att de borde vara här nu, det verkar gå långsamt i år.
Snön har vräckt ner de senaste veckorna och ihålande vindar driver igen skoterspåren. Det bara rullar under fötterna när man går, snöskor är ett måste.
Till slut dyker ledaren av loppet upp. Lukasz Urbaniak från Polen kommer flåsande när han precis ska ge sig ut på den sista milen av dagens etapp. Framför sig har han också dagens tyngsta uppförbacke.
Bakom hon följer ett pärlband av löpare med allt ifrån ett par meters mellanrum, till flera kilometer. I täten springer alla var för sig, ingen är här för att socialisera, utan allt fokus ligger på sin egen balansgång precis intill bristningsgränsen.
Det hinner faktiskt skymma innan den ledande polacken dyker upp vid första etappslutet i Aktse. De satte iväg 7.30 på morgonen och klockan är 16.30 när han anländer och han får den klassiska sportfrågan om hur det kändes.
– Tufft, svårt, inte lätt. Det här var det absolut värsta jag någonsin gjort och jag har sprungit många olika lopp. Jag hade aldrig haft snöskor på mig förut och det var omöjligt att vara utan dem idag, säger Lukasz Urbaniak.
Strax därefter kommer Sergey Shcherbakov från New York som faller in i kören om hur tufft det varit.
Varför gör ni det?
– Jag gillar upplevelser och vackra platser. Det är verkligen speciellt att ta sig fram för egen maskin genom den här makalösa naturen, säger han.
– Jag vill utmana mig själv och jag känner mig stark när jag ser vad jag faktiskt klarar av. Det här är också första gången jag vinner en etapp så det är stort för mig, säger Lukasz Urbaniak.
Nu gäller det att torka kläder, fylla på med mat och vila. Klockan 8 imorgon bitti går starten för nästa etapp, och efter den tre etapper till.
– Jag törs inte en tänka på morgondagen, jag förstår knappt hur jag ska orka en dag till. Men för de som är långsammare kommer det bli ännu tuffare för de får inte samma tid att återhämta sig. Jag tror tyvärr att många kommer behöva bryta redan efter första etappen, säger Sergey Shcherbakov.
Hur håller ni motivationen uppe?
– Man tänker en checkpoint åt gången, tänker man på helheten blir man galen, säger Lukasz Urbaniak.
Är ni galna?
– Ja, utan tvekan. Det faktum att vi är här bevisar det, säger båda och skrattar.