Striden om Änok har pågått i många år. Det område där den planerade avverkningen skulle ske omfattas inte av något skydd, men har varit föremål för reservatsbildning och anses ha höga naturvärden. Det ligger nära Kamajokks naturreservat och Kvikkjokk-Kablas fjällurskog.
Naturskyddsföreningen överklagade Skogsstyrelsens beslut om avverkning till Förvaltningsrätten som gav dem rätt. Den domen överklagades sedemera av Skogsstyrelsen till Kammarrätten i Sundsvall. Och den domen meddelades i onsdags.
Kammarrätten fastslog Förvaltningsrättens dom och skriver i sitt beslut: "Med beaktande av de höga naturvärden som ostridigt finns i områdena och länsstyrelsens ytttrande finner kammarrätten att ett tillstånd till avverkning inom aktuella områden är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården".
Därmed har Naturskyddsföreningen fått rätt i två instanser.
– Det här är en principiellt betydelsefull dom och ett viktigt beslut för naturvärdena i de fjällnära skogarna. Naturskyddsföreningen har visat på Skogsstyrelsens bristfälliga tillämpning av skogsvårdslagen och nu har domstolen gett föreningen rätt, säger Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen i ett pressmeddelande.
Frågan handlar om tillämpningen av den 18:e paragrafen i Skogsvårdslagen som säger att tillstånd till avverkning inte får ges om den är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården. Skogsstyrelsens tolkning av den paragrafen har varit att den ska användas endast undantagsvis och om den används ska området i princip vara så värdefull att den bör skyddas i någon form. I det här fallet är det länsstyrelsen som har möjlighet att gå in och skydda området, vilket de valde att inte göra. Skogsstyrelsen har tidigare flaggat för att tillämpningen av den 18 paragrafen inte ger något varaktigt skydd av ett område utan innebär istället en kostnad för dem, eftersom de måste ersätta markägaren för virkesförlusten. Dessutom kan markägaren ansöka om gallring eller slutavverkning för samma område efter något år igen.
Jonas Eriksson, näringspolitisk strateg vid Norra skogsägarna säger att domen i Kammarrätten är unik.
– Det är första gången som 18 paragrafen tillämpas överhuvudtaget och stoppar man en avverkning enligt den paragrafen så utgår en ersättning. Det är det som är positivt i det här, att markägarna är berättigade till ersättning i och med den här domen, säger han.
Vad innebär den här domen?
– Den stora frågan är vilka konsekvenser den här domen får för skogsägare som ska bedriva skogsbruk i den fjällnära regionen. Är det domstolar eller myndigheter som ska avgöra var skyddet ska vara? Det här innebär också att Naturskyddsföreningen har rätt att överklaga avverkningar i fjällnära områden och vi vet inte hur de kommer att tillämpa det. Sedan har vi Skogsstyrelsen som måste börja tillämpa den här lagstiftningen och dömer man efter 18 paragrafen så måste man öppna börsen, säger Jonas Eriksson.
Markägarna och Skogsstyrelsen har rätt att överklaga Kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen.
Skogsstyrelsen har inte beslutat om det ska ske.
– Vi behöver titta närmare på domen för att se vad den egentligen innebär och om vi ska överklaga, säger Monika Stridsman, generaldirektör på Skogsstyerlsen.
Vad tror du det här innebär, för exempelvis markägarna i Kvikkjokk?
– För markägarna i Kvikkjokk innebär det här att de inte har något tillstånd att avverka. Men jag tror inte att det har varit aktuellt att avverka, det här handlar mer om att få klart för sig vad som gäller. För vår del är det bra att beslut prövas, säger Monica Stridsman.