Samuel Hübinette är Jokkmokkaren som jobbat på några av världens största filmproduktioner. Under 20 års tid har han jobbat som stuntförare i Los Angeles och gjort stunts åt några av Hollywoods största stjärnor.
Men det var här på den frusna Stor-Skabram i Jokkmokk som allting började på 80-talet. En liten 8-åring, som precis når ner till pedalerna, som får låna pappans tunga diesel-Mercedes med 70 hästkrafter på sjöns upplogade racingbana.
– Det var tur att den hade dåliga däck så det ändå gick att få sladd på den. Det var en fantastisk uppväxt att få leka och tävla med storbrorsan David och hans kompisar här på sjön, berättar Samuel.
Intresset för maskiner och att köra fort fullkomligt uppslukade Samuel Hübinette, och drömmarna om att kunna leva på sin körning väcktes. Även om racing och sladdande bilar på filmer hänförde, så var det en mer realistisk start på arbetslivet.
– I lilla Jokkmokk kändes sådana drömmar omöjliga, så jag började köra lastbil istället åt pappa som hade åkeri. Då fick jag åtminstone köra nånting, säger han.
Ett par år senare fick han höra talas om att Volvo, som nyligen flyttat sin testverksamhet till Jokkmokks kommun, sökte en ny testförare.
Utan egentliga meriter fick han ändå ett möte och det slutade med ett jobb där han åt Volvo skulle testa biljättens nya modeller. Först i Jokkmokk några år, och sedan nere i Göteborg.
– Såg du Bingolotto under 90-talet så var det nog jag som körde alla bilar som visades. Det var en del i jobbet. På sidan om började jag också köra racing i ett Volvo-stall.
Efter nio år som testförare kände Samuel att han ville testa något nytt, och valde att följa sina barndomsdrömmar över Atlanten till USA. Men den amerikanska drömmen skulle visa sig vara svår att nå.
– Det var riktigt kärvt under ett par år, men jag hankade mig fram. Vändningen kom 2003 när den nya bilsporten "drifting" slog igenom i USA. Man skulle sladda med bilen snyggt, snabbt och kontrollerat. Det var ju precis det jag gjorde hela min uppväxt i Jokkmokk tänkte jag.
Till en tävling gick de ihop ett gäng och hyrde en Nissan 350Z för att ställa upp. Trots att de turades om med en hyrbil och tävlade mot specialbyggda driftingbilar så var det den sladdande svensken Samuel som blev vinnare.
– Det var en vågad chansning som öppnade dörrar och jag blev erbjuden jobb i proffsstall. Från att knappt ha råd med en kaffe på Starbucks till att vara proffsförare, jag trodde knappt det var sant.
Han skördade stora framgångar i sporten och blev världsmästare både 2004 och 2006.
Titlarna blev också vägen in i filmvärlden när "The fast and the furious" behövde skickliga bilförare till filmen Tokyo drift, som handlade om just drifting. Då blev världsmästaren Samuel ett givet namn.
– Det blev ett genombrott och sedan dess har jag jobbat som stuntförare på ytterligare fyra The fast and the furious-filmer, och en rad andra Hollywood-filmer.
Nu bor han i Orange County, Los Angeles, tillsammans med sin fru Stina och deras tre barn. Frun som förövrigt också jobbar som stuntförare.
De flesta dagarna ägnas åt inspelningar av reklamfilmer, då det passar bättre med familjelivet. Men det varvas med storfilmer, och den kommande tiden är det spännande saker på gång.
– Jag är med på den kommande filmen Apex där Brad Pitt spelar huvudrollen. Den har en budget på 350 miljoner kronor och i år ska vi bland annat spela in bilscener på Daytona när det är race och mycket folk på läktarna.
Men just denna dag är det inte soliga Kalifornien och storfilmer som står på agendan för Samuel Hübinette. Han besöker familjen i Sverige och passar då även på att ge tillbaka till Jokkmokks motorsällskap som han spenderade mycket tid i som ung.
Några lyckligt lottade får testa på hur det är att sladda med en Hollywood-stjärna på Stor-Skabram. Först ut var Dan Eriksson, och Samuel laddade på ordentligt för att ge tillbaka för gammal ost.
– På crossbanan när jag var liten blev man alltid livrädd när Dan kom flygande i all världens fart på sin större cross. Så nu jäklar ska ha få igen, säger Samuel.
Enligt rapporten haglade det svordomar inne i bilen under färden, men Dan själv påstår att han inte var det minsta darrig på benen.
– Jag är otroligt tacksam för den uppväxt Jokkmokk gav mig. Jag känner mig alltid välkommen här, säger Samuel.