Det var slutgiltigt samebyarnas, tillsammans med länsstyrelsen, negativa besked kring en eventuell kalkbrytning i Norvijaur som fick SGU att säga nej till BDX planer. Jan-Erik Länta menar att det inte var ett på något sätt svårt beslut att fatta – utan istället ett helt nödvändigt för att kunna bedriva renskötsel i området. Något som både Jåhkågasska tjiellde och Tuorpon är eniga om.
– Vi fick aldrig vara med i den första remissrundan, det hade blivit någon miss, men när vi skulle lämna våra synpunkter så var det tveklöst så att vi inte såg någon annan väg än att säga nej. Vi har vår flyttled som går rakt genom området som, dessutom, ligger ovan odlingsgränsen. Ytan på den tänkta täkten är så stor att vi skulle trängas ihop och få så begränsade möjligheter till bete för renarna att vi helt enkelt inte skulle klara det, ytan blir för liten och alternativ finns inte, säger Jan-Erik Länta.
Han berättar att den flyttled det handlar om är en gammal uppmärkt led som extra tydligt markerades efter Vattenfalls dämningar. Han påpekar också att det inte är långt mellan Norvijaur och Kallak – där den omstridda frågan om en eventuell gruva ännu inte är avgjord.
– Rennäringen är och ska förbli en stor del av Jokkmokks näringsliv. Våra jobb är också viktiga precis som förutsättningarna för att bedriva verksamhet. Vi vill inte säga nej till utveckling men här fanns det inget val.