Det är september och vegetationen i fjällen skiftar färg till gult, orange och rött. För renskötaren innebär den tiden en av årets stora händelser – sarvslakten.
Här vid Kuorpak i Jokkmokks kommun samlas idag renskötare från Sirges sameby, samt de närliggande Jåhkågasska och Tuorpon.
– Det har gått riktigt bra, klockrent alltihop. Ända från samlingen uppe i Sarek till skiljningen av slaktsarvarna, säger Mikael Kuhmunen, ordförande i Sirges sameby.
Vädret är som vädret ofta är uppe på kalfjället. Ena stunden är det strålande sol för att två minuter senare bjuda på duggregn. Det enda som är ihållande är starka och kyliga vindar.
Sarvslakten börjar med att renhjordarna drivs ner från kalfjället och samlas i ett stort hägn. Därefter drivs mindre grupper in i en trängre hage där det svåra börjar.
Bland de hundratals renar som cirkulerar i hagen ska varje renskötare särskilja ut sina sarvar som ska slaktas. Det känns igen på öronmärkning och ibland utseende.
Sedan gäller det att med lassot träffa exakt rätt ren bland virrvarret i hagen.
Då går startskottet för dragkampen där sarven dras ut mot dörren som leder in i slakthagen. En sarv kan väga uppemot 150 kilo, så det är lättare sagt än gjort.
Väl inne i sarvhagen får djuren beta vidare innan själva slakten sätter igång dagen därpå.
Sanna Vannar kommer slitande med en sarv mot slakthagen och släpper den lös. För henne började arbetet i Rapadalen för tre dagar sedan.
– Det börjar kännas i kroppen. Vi var fyra personer och en hund som flög ut i nationalparken för att samla renarna. Sedan går vi bara långsamt efter dem och trycker ut dem mot samlingsplatsen. Utanför nationalparken anslöt många fler med fyrhjulingar för att hjälpa till, berättar hon.
Mikael Kuhmunen ser ut över renhjorden och grimaserar. Tuffa vintrar de senaste åren har satt sina spår.
– I Kuorpak brukar det kunna slaktas omkring 600 sarvar i normala fall, men det blir nog knappt hälften av det nu. Kalvarna klarar inte vintrarna och då blir det mindre sarv åren efter det, säger han.
Han berättar att renar som väljs ut för slakt är kring tre års ålder, förut var de äldre. Just i september är renen som störst med mest muskler, men det gäller att inte vänta för länge in på hösten med slakten.
– Börjar brunsten så genomsyrar det köttet och gör det oätligt, men det är ingen risk i år, säger Kuhmunen.