Ni har säkert sett de rörliga bilderna. Magnus Ekelund glider omkring på en skateboard, hänger på tak i Jokkmokk centrum och äter glass på campingen tillsammans med Stina Vikström och Erik Zettervall.
Då videon till ”Paradise Jokkmokk” spelades in i juli väntade succén fortfarande bakom hörnet.
När den mörkgrå Volvon rullar upp vid snöscenen och Ekelund kliver ur, iklädd en stor vinterjacka och täckbyxor, är det första gången han står på Jokkmokks gator sedan genombrottet. Nu är han Kitok och han har fått personer över hela landet att prata om orten.
”Paradise Jokkmokk” ser ut att sälja guld (fler än 20 000 exemplar).
– Det har hänt jättemycket sedan dess. På sätt och vis hade jag en känsla av vad som skulle komma eftersom jag hade jobbat så hårt med den låten, jag tyckte att den var så bra som den kunde bli ur ett konstnärligt perspektiv, berättar han.
Trion som gör Kitok-turnén flög från Stockholm under morgonen och satte sig sedan i bilen från Luleå. Rejält påpälsade och något frusna genomför de ett soundcheck utomhus innan den väntade invigningen.
Magnus Ekelund går hastigt upp och ner från den snöbyggda scenen samtidigt som hans högludda och karaktäristiska rap skriker ut över den öppna ytan som ännu står tom.
Vi går och sätter oss i en av de uppvärmda kåtorna, även den är helt tom men kommer fyllas med folk och spritdoftande andedräkter under de närmaste dagarna.
Även Ekelund planerar att besöka ”ölkåtorna”, och räknar inte med att bli behandlat på något annat sätt än andra marknadsbesökare.
– Eftersom det är så litet kan vem som helst göra vad som helst utan att någon blir imponerad. Alla känner varandra sedan man var barn, och gör de inte det är det ”där är Olssons pojk”-stämningen, säger han.
När han en timme senare drar igång den välbekanta melodin till ”inlandets anthem” på snöscenen rör sig publiken i takt och stora vantar kring filmande mobiltelefoner syns i luften. Låten har tagit honom dit han är, men mer än så vill inte Magnus Ekelund att det ska vara.
– Jag är rädd för att folk ska ta mig för att vara en ambassadör, för det är jag inte. Det är låten som är det, säger han.
Går det att undvika att bli ambassadör?
– Jag förstår att jag får vissa förväntningar på mig, men det här är ingen reklamlåt. För mig handlar det om att Lappland är underrepresenterat och då blir det viktigt för mig att ”reclaima” en del av Sverige som ofta uppfattas som buskis och mindre värt. För mig blir det en paradlåt, det var det jag ville ha ut med låten. Jag vill visa att man finns trots att man är här uppe.
– Man är van vid att allt händer i södra Sverige eller i Luleå ... det är alltid så långt överallt. Min poäng är bara att visa att man finns, men jag förstår också att folk vill att jag ska ta olika riktningar nu när folk fått upp ögonen för mig, säger han,
Han tittar ner och rättar till sina fingervantar.
– Jag har gjort låten för att den kändes viktig att göra, men utöver det ... den får leva sitt eget liv och jag kopplar loss den från mig själv.
Även om förväntningarna på Kitok är större än vad han själv vill erkänna räknar Magnus Ekelund inte med något från hemmapubliken. Han vill inte tro att hans framträdanden under marknaden (invigningen onsdag, Samedansen fredag och Café Gasskas lördag) snackats upp.
– Mamma säger att hon har pratat med jättemånga som tycker att det är kul att det går bra för mig (skratt). Folk i Jokkmokk vet vem jag är sedan tidigare, jag har hållit på med mitt alltid. Men jag har ingen aning ... jag tänker inte på det, säger han.
Och han har kanske anledning att vara försiktig.
Hans tidigare framträdanden i hembygden har inte alltid varit bejublade. Som förra spelningen, på Sápmi Awards för två år sedan, då han bestämde sig för att aldrig mer spela i Jokkmokk.
– Vi blev så dåligt behandlade och jag blev så less. ”Varför ska jag spela här när ingen vill höra? Varför ska jag stå här och känna mig dum?”. Det var som att stå med byxorna neddragna, men nu känns det verkligen helt annorlunda, säger rapparen.
Under marknadsveckan ska han, förutom sin uppträdanden, hinna köra skoter, träffa föräldrar, syskon och vänner – och spela in en ny video. Det är en nyskriven låt som kommer dyka upp inom den närmaste tiden och videon får ett festligt tema i vintermiljö, i motsats till sommarnattstemat i ”Paradise Jokkmokk”.
Men först ska återkomsten på scenen avklaras.
– Alla låtar handlar om olika saker, med ett Jokkmokks-perspektiv, och det känns fett att stå på snöscenen och spela det. Det blir någon symbolik som är rolig. Men jag har jätteproblem att tänka att det ska komma mycket folk, det är väl för att jag är härifrån, jag hoppas alltid att det ska komma folk. Men det är ganska härligt, då får man förvånas i stället, säger Magnus Ekelund.
En timme senare träffas vi igen.
Han har just tackat publiken för det varma mottagandet i kylan och bakom scenen har han fått posera med fans och fått uppmuntrande ord. Framträdandet på snöscenen var annorlunda på många sätt, förutom det faktum att han spelat utomhus i minus 17 grader.
– Fan vad folk det var, utbrister han när vi möts.
– Det har aldrig varit så här mycket folk när jag har spelat här, det var grymt. Jag blir så glad över att folk dyker upp och är så peppade – det är svinkul. Det känns skönt ...