Det var den 10 januari som Oskar Karlin från Stockholm påbörjade sin resa genom Padjelanta på skridskor och skidor.
– Det var som att vara på en annan planet. Det var extremt öde, bara den blanka isen och snön på fjällen runt omkring, och solen som aldrig tog sig över topparna, säger Oskar Karlin.
Som hängiven skridskoåkare och fjällvandrare hade han drömt om att åka långfärdsskridskor på sjöarna Vastenjaure och Virihaure i Padjelanta nationalpark. Det fanns bara ett problem.
– Det var lite svårt att veta när sjöarna skulle frysa däruppe eftersom det är väglöst land och ingen håller till där den tiden på året.
Lösningen blev att bevaka dagliga satellitbilder över området från Nasa. När bilderna visade att isen lagt sig var det bara att packa väskan för en vecka i den norrbottniska fjällvärlden.
– Fast det krävdes ganska mycket planering – när det ska bli ner mot 25 minusgrader kan man ju inte bara sticka i väg. Kylan var det som var krångligast med resan. Hade det varit minus 10 hade hela resan varit 100 procent lustfylld, men nu var det lite läskigt också.
Resan gick på skridskor över Akkajaure och därefter på skidor till jokken Vuojatätno, som lyckligtvis hade fryst och blev en utmärkt skridskobana upp till resans mål. Och på Vastenjaure och Virihaure låg isen ofattbart blank.
– Vi hade ett jäkla flyt med vädret. Oftast kommer mycket mer västliga vindar med fukt från Atlanten som gör att det snöar hela tiden. Och när det snöat på isen kan man ju inte åka skridskor. Men i år kom ganska mycket kyla österifrån, så när vi var där var det fortfarande blankis.
Efter en vecka i Norrbottens storslagna natur gick resan åter mot Stockholm.
– Det var en väldigt speciell resa. Jag har fjällvandrat i Sarek tidigare och där känner man sig väldigt ensam och liten, men då stöter man kanske på någon varannan dag. Men här stötte vi inte på en käft, säger Oskar Karlin.