Birgitta är en av de tre kvinnor som samlade ihop sig för att dra igång Jokkmokks genom tiderna första demensförening. Birgitta har själv en nära anhörig som drabbats och kände sig ensam och lite vilsen i sina försök att hantera den svåra sjukdomen. Hon fick kontakt med Diana Kvickström, som även hon har anhöriga med sjukdomen, och de kunde tillsammans sedan knyta upp också Aina Åström och de tre bildar nu föreningens interimstyrelse.
– Vi har fått ett fantastiskt stöd och uppmuntran från personal och ansvariga. Det märks att vi är behövda vilket vi misstänkte, säger Diana som nyligen, tillsammans med de övriga i den nyvalda styrelsen, fick besök av Anette Svensson, förbundskonsulent demensförbundet i Norrland.
– Det är självklart glädjande på alla sätt att vi nu har en förening också i Jokkmokk. Demens är, som Birgitta redan sagt, en anhörigsjukdom som, tyvärr, inte kan botas. Behovet att prata med människor i samma situation vet jag av erfarenhet är stor. Jokkmokk har en åldrande befolkning och det finns många som behöver stöd.
Birgitta Lundberg konstaterar att ensamheten kring sjukdomen fick henne att börja fundera kring att på något sätt kunna närma oss varandra och det här blir nu en väg.
Kommunerna har anhörigstöd i sitt uppdrag men Anette Svensson konstaterar att detta kan se väldigt olika ut i olika kommuner.
– Det kan till och med vara så att äldrevård på vissa håll räknas in som anhörigsstöd, konstaterar hon.