Maxida Märak spärrar upp ögonen och stressar fram mobiltelefonen ur jackfickan.
– Är det jag nu?! Vad är klockan?
På väg in i hissen som ska ta henne till scenen på våning 1 stannar hon till.
– Vilken tid skulle jag kliva på?
För de norrbottniska hiphopparna är kvällen på Debaser Medis en stort steg mot att ta över huvudstaden. För Maxida Märak är det lika mycket ett kärt återseende.
26-åringen bodde fyra minuter från Medborgarplatsen under stora delar av grundskoletiden. Den legendariska konsertlokalen ligger praktiskt taget på hennes bakgård och samtidigt som hon är på väg ner i hissen står många av hennes tidigare klasskamrater och väntar i publiken. Av eleverna i teaterklassen blev inte många scenkonstnärer, men nu står Maxida Märak snart som ett undantag och tittar ut över publikhavet.
Artisterna har fått 30 fribiljetter vardera att dela ut och redan innan konserten har Maxida Märak hunnit träffa många av de bekanta innehavarna i lokalen.
– Jag fyllde den där listan ganska fort, säger hon och skrattar. Det är många kompisar som jag inte har sett på tusen år som kommit.
Rapparen från Jokkmokk kom till Debaser kring 21-tiden och träffade direkt människor hon kände. Med en resväska som följe öppnade hon logedörren knappt två timmar innan hon skulle kliva upp på scenen. Då satt redan Magnus Ekelund och Erik Zettervall och diskuterade sitt uppträdande senare under kvällen. Förutom sitt eget framträdande ska Maxida gästa Kitok på två låtar och planen är att hon ska uppmana publiken att beställa in ”en tolva vargtass i baren” från scenen.
För egen del väntar inga vargtassar i logen. Önskelistan har inte uppfyllt Maxida Märaks förväntningar och det enda hon fick igenom i leveransen till logerna har hon hållit hårt om.
– Jag fick inte med mycket från min rider alltså. De här burkarna är det enda jag fick igenom – det är mina, sa hon direkt kylskåpet rekats.
Öl, vatten och vin finns det tillräckligt av. Men det är framförallt energidryck som runnit ner i Maxidas strupe timmen innan hon kliver på scenen. Förutom det obligatoriska gympasset tidigare under konsertdagen är det uppiggande tankar och aktiviteter som är rutin innan uppträdanden.
– Vissa kollegor gillar att sova lite innan de går upp på scenen och jag tycker att det är helt galet. Även om jag har sömnbrist kan jag inte alls göra den grejen, det är jätteviktigt att jag hamnar i bra stämning. Jag ska känna mig som att jag ska ut och fightas, säger hon.
Minuterna innan Maxida Märak möter Blänk i korridoren och får reda på att hon ska ner på scenen har hon laddat upp i Kitoks loge. Inför Magnus Ekelund, Stina Vikström, Erik Zettervall och vänner har hon ”druckit Red Bull och dansat” för att komma igång.
Om kvällens kollegor är vana vid att peppa varandra och bygga upp adrenalinet tillsammans har Maxida lärt sig att lyfta pulsen på egen hand.
Hon ska gå upp ensam på scenen, sköta den egenproducerade musiken själv och underhålla publiken utan hjälp. Den enda tryggheten hon har hittar hon i sitt inre.
– Man måste ha den där energin när du ska ut själv på scenen, du har ingen att bolla med. Du har bara dig själv och publiken, om inte du har fett med adrenalin kommer inte publiken ha det heller.
Klockan är 23.11 och hon förväntas kliva upp framför publiken inom fyra minuter. En ordningsvakt har åkt upp med hissen för att eskortera henne två våningar ner och när dörrarna stängs för färd nedåt drar Maxida ett djup andetag samtidigt som hon tittar upp i taket.
– Jag kan prata med mig själv innan och intala mig att jag är kingen (skratt). Det låter väldigt kaxigt och inte ödmjukt, men jag måste ha den inställningen, säger hon.
Efter en snabb lägeskoll av de, för dagen, nya kläderna går hon raka vägen upp på scenen och gör de sista förberedelserna vid datorn. Två minuter senare kliver hon ned igen och ställer sig vid scenkanten i väntan på att ridån ska gå upp.
Med små gungande rörelser står hon och laddar för att göra entré. ”Jag ska fucking visa dem. Jag ska visa dem”, säger hon till själv innan hon vänder sig om mot undertecknad och höjer rösten.
– Jag ska visa dem vem kingen är!
Maxida Märak tar några steg upp och får direkt respons från publiken som vuxit sedan Blänk inledde kvällen.
– Det är så fett, det är en samisk flagga som viftar här – det är Sápmi represent. Jag heter Maxida Märak, inleder hon.
Den samiska flaggan visar sig tillhöra hennes mamma (”hon som stod längst fram och dansade mest av alla”) och det är flera välbekanta ansikten närmast scenen. De tidigare välfyllda logerna har tömts på folk och musikerna har tagit hissen ned för att titta på hennes framträdande.
De 30 minuterna på scenen går väldigt fort. Maxida Märak levererar låt på låt och hon håller nere mellansnacket, även om aktivisten i henne hinner berätta om sina största hatare, lyfta fram Sápmi och Jokkmokk och berättar om låten ”Matrix” som hon ”kommer döda Sverige med”.
När sista raderna i ”Matrix” har mynnat ut, ”heroes med Keros kläder”, ropar publiken efter mer. Men Maxida Märak skyndar av scenen och går raka vägen till hissen. Hon har redan förbrukat sin tid och när adrenalinet pumpar i kroppen är det svårt att hålla sig från att gå upp igen.
– Det här var veckans träningspass, när man är ensam på scenen måste man ta i ännu mer. Jag är helt slut, konstaterar hon i hissen på väg upp.
Tillbaka på våning 3 får hon höra hur grym hon varit från flera håll och när hon kommer in i logen har hon svårt att stå still.
– Jag är så jävla peppad nu alltså, jag skulle kunna göra vad som helst. Jag skulle kunna slå någon, säger hon när hon vandrar omkring planlöst.
Hur tycker du att det gick?
– Helt ärligt tycker jag att det gick fett bra, jag är skitnöjd med konserten. Jag fick jävligt bra respons av publiken – det var svinkul. Det var en av mina bättre, säger rapparen.
Förkylningen som hon tidigare förträngt börjar göra sig påmind och hostan kommer i samband med att anspänningen släpper. Samtidigt börjar aktiviteten tillta på andra håll då kvällens huvudnummer börjar göra sig i ordning för sitt framträdande.
För Maxida Märak betyder det också att kvällen fortsätter ett tag till och adrenalinet får inte vila.
– Det är lite att jämföra med slagsmål. Det är först när man får den där smällen i ansiktet man blir riktigt farlig och riktigt galen. Att ha ett framträdande är som att få en smäll i ansiktet – då blir man riktigt galen.
Fortsättning följer.