Mikael Lindgren, 37 år, mötte sitt öde en kväll i juli månad när sommaren var som vackrast. Då stod han vid utloppet till Letsi kraftstation och fiskade. Men området är livsfarligt. De konstgjorda kraftverksstränderna av sprängsten är instabila och vattendjupet invid land är 30 meter.
?Det är tungt?
Mikael Lindgren drabbades av akut sjukdom, ett epilepsianfall och hans kamrat som befann sig på 15 meters håll kunde bara åse hur Mikael Lindgren greppade tag i en buske, började skaka och försvann i det kalla, mörka och strömmande djupet.Nu befinner sig bröderna vid olycksplatsen, fyra mil öster om Jokkmokk, inte långt i från Padjerim.
-Det är tungt, det är aldrig roligt att mista en anhörig, säger Roger Lundgren..
Inga varningsskyltar
De anhöriga är kritiska mot Vattenfall som inte har några varningsskyltar eller förbudsskyltar i området.Ett tunt renstängsel finns men inte något staket för att förhindra intrång. Området där brodern förolyckades är en mycket farlig plats.
-Det är inte bästa stället att fiska på. Ramlar man i vattnet så är det kört. Det här är rena rama dödsfällan.Vi är kritiska till att man överhuvudtaget kan komma in här. Det är ganska vanligt att folk fiskar här och till och med färdas med båt in mot tunneln. Det är märkligt att det inte finns några säkerhetsåtgärder. Får det vara så här? undrar Alf-Gunnar Lundgren.
Alf-Gunnar Lundgren vill att NSD skriver om detta, för att förhindra framtida olyckor.
-Vid ställverk och rasriskområden finns förbudsskyltar, stängsel, staket och taggtråd. Det borde vara samma vid sådana här områden. Det här kan vara ett fall för åklagare att undersöka om inte Vattenfall har skyldighet att stängsla in sådana här områden för att förhindra tillträde till dem, säger han.
Anhöriga letar
Med sorg i sinnet söker nu bröderna efter sin yngsta bror. Ett svårt uppdrag i ett stort området. Från olycksplatsen är det två mil till Porsidammen och Stora Luleälv är kilometerbred.-Det går inte att dragga. Det är för stora ytor och för djupt. Vi har egen båt och ska ut i kväll också. Man tänker på det dygnet runt så länge han ligger där. Vi får ingen hjälp från samhället, det är bara akuta räddningsinsatser som prioriteras, räddningstjänsten var med oss två timmar en kväll. Nu är det bara anhöriga som letar, säger Alf-Gunnar Lundgren.