Vi möter Eva Gunnare när hon arrangerar en konferens omkring mat i Jokkmokk. Hon kan gå ifrån en timme när en annan kvinna, Anna Westman, föreläser om måltidens rituella betydelse.
- Hon tar avstamp i 1600- och 1700-talet i Lulesamiskt område. Måltiden har alltid funnits och bundit samman människor, säger Eva Gunnare.
Eva själv har bland annat varit ute och plockat örter med konferensdeltagarna. Nu väntar besök hos lokala matproducenter. Smakbitar av lappländsk mat kryddad med örter ingår förstås också. Liksom sång och bildspel, och så förstås berättelser.
Eva sjunger själv, mest folkvisor. Bildspelen visar hennes egna, självupplevda bilder av Lappland och den lappländska naturens skafferi. Hon har rika erfarenheter efter många års arbete med turister, bland annat som anställd på Kvikkjokks fjällstation och som stugvärd i fjällen. Hon har också levt ihop med en renskötande same i många år och genom det fått insyn och erfarenheter av det samiska sättet att leva och ta vara på djur och natur.
- Jag har också gått en ettårig utbildning i samisk matkultur arrangerad av Samernas utbildningscentrum. Vi smakade, doftade och rörde i grytor. Det mest spännande var avsnittet om vilda växter som leddes av Greta Huuva som driver Viddernas hus här i Jokkmokk.
Fantastisk historia
- Jag praktiserade på Den Gyldene Freden i Stockholm med anor från 1700-talet och på andra restauranger men kom fram till att jag inte ville stå i restaurangkök.
Eva Gunnare älskar att suga åt sig kunskap och sedan förmedla den på ett personligt sätt - sedd genom hennes ögon.
- Jag berättar både om det traditionella och det nya. Min önskan är att öppna ögon för alla fantastiska råvaror och det underbara livet här uppe, med naturen, människorna och årstiderna.
Hon berättar om hur hon som Stockholmstjej förälskade sig i människorna redan under sina första vistelser i Kvikkjokk och Jokkmokk.
- I Stockholm är människor ganska fyrkantiga. Här har varje människa en fantastisk historia och det finns en gnutta originalitet i nästan alla. I staden känner man inte ens sina grannar. Här har jag nu i nästan 25 års tid fått se olika sidor hos alla. Kvinnan i kassan på Konsum kanske är yogaledare och körmedlem också.
Eva berättar om när hon tillsammans med några kompisar från Stockholm besökte Jokkmokks vintermarknad för första gången.
- Vi tog taxi till en nyskild man som vi skulle bo hos. Han var inte hemma men taxichauffören tog upp en nyckel ur brevlådan och låste upp åt oss. En natt badade vi bastu och vi blev bjudna på renkok i byn. Vi var helt överväldigade och undrade var vi hade hamnat.
- I Jokkmokk möts människor från hela världen och Jokkmokksborna är otroligt öppna och glada.
Eva Gunnare minns med stor glädje sin tid som stugvärd i Njunjes i fjällvärlden väster om Kvikkjokk. Det var bara hon och naturen mellan de skidåkande gästernas besök. Hon hade tänkt att hon skulle måla akvareller, skriva brev, sticka och baka men väl på plats var det naturen och gästerna som hon ville lära känna. Hon hann med många turer i omgivningarna helt på egen hand.
Sjöng vaggsånger
- En gång när jag hade varit på utflykt och återvände så upptäckte jag hur en ren hade halkat in under stugan. Jag försökte trä ett rep runt halsen på den för att kunna dra ut den men det var svårt eftersom den var så orolig. I en och en halv timme sjöng jag vaggsånger för att lugna den. Sedan kom några skidåkare och hjälpte mig. Det visade sig att djuret var en vaja och att den hade knäckt ryggen. En same kom och avlivade den. Om det hade varit nu så skulle jag ha kunnat slakta den och ta vara på köttet, men det kunde jag inte då.
Renen blev liggande i närheten av fjällstugan och dagen efter fick Eva uppleva ett skådespel utan like när en kungsörn slog sig ner och kalasade på den.
- Att för första gången se månen gå upp över fjällen var också en fantastisk upplevelse. Likaså att se en flock sidensvansar komma på vårvintern.
Outtömligt skafferi
Det är sådana där känslor som hon vill förmedla till sina konferensdeltagare och deltagare på andra arrangemang.
- Smakbitar av traditionell mat kan vara smårätter som till exempel den traditionella mjukkakan gáhkku med saltgravad röding och fjällängsyra. En nyare smakbit kan vara gravad älgfilé med skvattram.
Det finns alltid någon ört med när Eva Gunnare presenterar maträtter. Hon ser den lappländska naturen som ett fantastiskt, outtömligt skafferi.
- Kvanne är jättebra till bakverk, granskott som fått ligga i olja är spännande i dipsåser eller som krydda till krutonger. Björk- och granskott kan strösslas på sallader...
Drömmer om bok
Eva Gunnare drömmer om att kunna ge ut en bok om maten, örterna och livet i stort i sitt Lappland.
- Det skulle bli en kokbok eller en inspirationsbok, säger hon.
Fortfarande efter 25 år hyser hon samma varma känslor för Lappland som från början och hon säger:
- Jag har en son som ska fylla 17 år. Han har haft den bästa av alla barndomar. Med en renskötande same som pappa är han helt trygg i skogen och på fjället. Han fiskar och jagar och är en otroligt duktig slöjdare. Och han är så fin i kolt. Jag kommer från en resglad familj som tycker om att se sig om i världen. Det har han också fått i sig.