KommunalrÄdet i Jokkmokk fick nÄgra papper i sin hand för en tid sedan. Dokumenten beskrev en vattendom (deldom) som togs i vattendomstolen vid LuleÄ tingsrÀtt i juli 1973. Statens Vattenfallsverk sökte dÄ tillstÄnd för bygget av Akkats kraftstation och i och med detta Àven tillstÄnd för Ärs- samt korttidsreglering av sjön Vaikijaur.
â Det var ju lovvĂ€rt pĂ„ alla sĂ€tt men samtidigt visade det sig dĂ„, precis som fortsatt över tid, att de löften som svenska staten kommit med lovat runt men hĂ„llit mycket, mycket tunt. Men det Ă€r svenska staten inte de enskilda bolagen som ska lastas för detta, sĂ€ger Roland Boman som nĂ€r han tittade igenom de aktuella dokumenten upptĂ€ckte att det i vattendomen fanns punkten "bygdekraft" som sĂ€ger:
"Vattendomstolen förpliktigar kraftstationens Àgare att för kringliggande bygds behov av kraft till anvÀndning i hantverk, industri eller lantbruk eller till belysning eller uppvÀrmning tillhandahÄlla 1,0 procent av den Ärliga kraftmÀngd, som kan uttas med det installerade maskineriet".
â Det var intressant för mig att se detta och inte minst vad som blev av. En procent av den Ă„rliga kraftmĂ€ngden hade inneburit en hel del i lĂ€gre kostnader för elen i bygden. TyvĂ€rr sĂ„ hann aldrig domen komma i kraft, om jag uttrycker mig sĂ„, fortsĂ€tter Roland Boman som gav chefen för samhĂ€lls- och infrastrukturfunktionen Erik Fagerström i uppdrag att undersöka om det fanns nĂ„gon möjlighet att deldomen kunde ha bĂ€righet i dag.
â Jag sĂ„g det vĂ€l kanske inte som helt sannolikt men jag ville i vilket fall att vi skulle titta pĂ„ hur det lĂ„g till.
Advokat Andreas Viklund har tittat pÄ Àrendet och sammanfattar (i korthet):
"Bygdekraften innebar ingen skyldighet för kraftverksÀgaren att avstÄ en viss procent av den producerade kraftmÀngden till bygden. BestÀmmelserna tillkom i syfte att, av sociala och ekonomiska skÀl, tillförsÀkra bygden nÀrmast omkring de större kraftkÀllorna kraft för sina behov pÄ skÀliga villkor. Skyldigheten att leverera kraft aktualiserades dock först efter ett sÀrskilt ansökningsförfarande".
â SĂ„ var det, men en lagĂ€ndring kom den 1 juli 1974 vilket upphĂ€vde reglerna om bygdekraft. BlĂ€cket var knappt torrt pĂ„ den tidigare skrivelsen. Motivet var att bygdekraft inte kommit till nog stor anvĂ€ndning. SĂ„ det försvann för evigt sĂ„ det behöver vi inte fundera pĂ„ mer, konstaterar Roland Boman.