Luften är sensommarklar och står stilla över blanka sjöar när vi åker upp till Jokkmokk för att möta Stefan Ruehle. En knagglig skogsväg leder fram till en vik där en liten flatbottnad aluminiumbåt ligger förtöjd. Vi åker över sjön till Stefans stuga som ligger avskilt på en halvö.
Det är en anspråkslös timmerstuga vi kommer fram till. Här finns inget som avslöjar att den ägs av en framgångsrik, internationell företagsledare. För dit har han nått efter en barndom präglad av mentala och fysiska övergrepp.
Han föddes i Bayern i Tyskland 1965 av ogifta föräldrar i en strikt religiös omgivning. Ganska snart fick Stefan en styvpappa och två systrar som blev föräldrarnas ögonstenar. Styvpappan söp, och slog, med livremmen.
– Mitt så kallade rum var mer som en låda. Jag kunde inte gå upprätt trots att jag bara var en liten grabb.
Han var en "bastard" i både familjens som omgivningens ögon och blev svårt mobbad. Matransonerna var små och han var späd och svag. En dag på väg från skolan då han var 12 år såg han en kroppsbyggare i militärkläder.
– Himlen öppnade sig. Plötsligt förstod jag vad jag måste göra.
Stefan började träna martial arts. Efter fyra år av träning kom han hem med sin nya flickvän.
– Min styvfar var full och slog mig inför henne. Gör du det igen så slår jag ihjäl dig skrek jag åt honom. Sen slog jag sönder köket hemma.
Dagen efter lämnade han hemmet för gott.
Stefan lutar sig tillbaka i stolen och tystnar för ett tag. Vi sitter ute i solen och äter lunch, köttsoppa med rejäla bitar renkött. Under bordet ligger hunden Chuck med benen i vädret och vill bli kliad som vilken hund som helst. Men, Chuck har även han ett mörkt förflutet – som militärhund i krigets Afghanistan. När Stefan mötte honom var han aggressiv och skadad. Nu finns han vid hans sida dag och natt.
Stefan böjer ner en tatuerad arm och klappar honom. Tatueringen visar ett litet pojkansikte och texten: Du weißt nie, wie stark du bist, bis stark sein die einzige wahl ist die du hast. I översättning ungefär: Du vet inte hur stark du är innan ditt enda val är att vara stark.
Han hade lämnat hemmet med enbart lite småpengar på fickan och satte sig på ett tåg till Aschaffenburg med siktet inställt på militärbasen där. Han ville bli soldat i "Special forces".
– Håret reser sig på armarna när jag berättar, säger Stefan.
– Jag fick beskedet att jag var för ung men för mig fanns ingen utväg. Jag hade inte pengar till tågresan hem och inget hem att resa tillbaka till. Så, jag satte mej utanför porten.
Till sist fick har komma till utvärdering. Av drygt 130 blev Stefan till sist en av tio som antogs.
En lång period av extrem fysisk och mental träning följde. Sen hände det som inte fick hända. Han befann sig hängande i en fallskärmssele under en militär mästerskapstävling. Men fallskärmen ville inte lösa ut. Olyckan satte honom i rullstol och rehab under fem års tid.
– Jag fortsatte bygga muskler, träna uthållighet för att sitta ihop och slippa rullstolen.
Efter år av fokuserad träning var han frisk, stark och med ett bagage fyllt av kunskap om träning och hälsa. Stefan vände blicken västerut och sökte och fick jobb som chefstränare på Gold's gym i Los Angeles.
En dag knackade Warner Bros studios på gymdörren. De erbjöd Stefan jobb som hälso- och fitnesskonsult för att jobba med skådespelare inför deras roller. Under åren som följde klev några av Hollywoods mesta kändisar genom gymdörrarna; Arnold Schwarzenegger, Kurt Russell, Robert Downey junior och Tom Hanks som han coachade före, under och efter filmen Cast away.
Trots framgångarna började Stefan efterhand känna av sin rotlöshet. 2013 hade deltagit i en överlevnadsutmaning, Recon special forces i ett vintrigt Norge. Samtidigt hade han förlorat en bit land i Alaska som han hade tänkt göra till sitt paradis. Han började söka efter en annan plats på jorden och genom en rad slumpartade händelser fick han tips om stället i Jokkmokk. Han fick det beskrivet för sig och slog till direkt, osett.
– Första gången jag kom hit var under Jokkmokks marknad. Det var 30 grader kallt. Men jag fick en väldigt speciell känsla, ett slags god energi.
Han hade inte för avsikt att göra stället till något annat är ett fritidshus. Men, ganska snart blev en av hans tidigare kunder inom företagsvärlden alltmer nyfiken och påstridig. Han hade haft Stefan som coach och ville ha mer. Vad var det med platsen i norr som gav Stefan själv så mycket? Han placerade vd:n i ett tält, i snön. Han kom till Jokkmokk direkt från en kontorsmiljö i Tyskland av glas och stål med alla upptänkliga bekvämligheter och från en arbetsdag fylld av abstrakta arbetsuppgifter utan slut. Nu blev mat, vatten och värme det primära och det gav honom ro och tid till eftertanke.
– Det inte så speciella blev mycket speciellt för honom.
Stefan Ruehle insåg snart att många skulle behöva uppleva "en annan sida av livet" och att det skulle kunna utvecklas till en inkomstkälla. Det utmynnade i företaget Expolare arctica.
Innan vi skiljs åt berättar Stefan slutet på solskenshistorien.
– Jag hade flyttat till London för att jobba med fotbollslaget Arsenal. Men, jag kände mig vilsen och utan energi. En dag stod jag och tittade på en militärparad när jag plötsligt fick syn på en riktig engelsk gentleman som steg ur en Aston Martin. En James Bond-bil.
Som av en slump befann han sig inte långt ifrån Aston Martins bilsalong i Mayfair.
– Jag gick på en märklig magkänsla. Stannade utanför butiken och tvekade. Efter ungefär tio minuter öppnades dörrarna av en kostymklädd, proper man som frågade "How can I help you". Då gick jag in och köpte bilen, cash. När jag fått den levererad och satte mig i den för första gången tänkte jag "If they could se me now".