Tills dags dato har han gjort tre år som kommunalråd, varav halva tiden har färgats av den konflikt som rör den planerade gruvan i Kallak utanför Jokkmokk.
Tre roliga år, enligt honom själv.
– För det mesta ja, sedan är det aldrig bra när man ser att människor far illa. Det är tråkigt med den debatt som förts på sociala medier, när man har som mål att kränka eller trycka ned andra människor. Det är tragiskt. Däremot gillar jag engagemanget och att folk tycker till i samhällsfrågor.
Uppdraget som kommunalråd tar mycket tid i anspråk därför väljer Stefan Andersson att inte ställa upp till omval. Han vill ha mer tid för familjen.
– Det var ett mycket svårt beslut. Jag har nog bland de roligaste jobben man kan ha. En av de stora sakerna som gjorde att jag tvekade länge inför att sluta är att det här med Kallak är så intressant. Jag tror det är en rolig period att vara politiker i framöver, oavsett om man är för eller emot en gruva. Det händer mycket.
Tror du att den här debatten har varit positiv eller negativ för Jokkmokk?
– För orten, om man tänker utåt, så tror jag att det kan ha varit negativt, precis som jag tror att det varit negativt för näringslivsutvecklingen. Jag läser ständigt krigsrubriker som vi som bor här inte känner igen oss i.
Vill du slå hål på myten om ett delat Jokkmokk?
– Nej, det finns konflikter, men bilden är överdriven. Vi tycker olika i sakfrågor. Det är inte endast en total motsägelse mot varandra utan det finns en väldigt stor gråzon däremellan. Däremot tror jag att det kan vara bra att folk tvingas ta ställning och prata med varandra, det är positivt.
Stefan Andersson menar att det största problemet är inte när folk uttrycker sina åsikter, utan när de inte törs säga vad de tycker. Sådana finns på båda sidor.
– Det är ett stort demokratiproblem. Det är ingen fara att tycka olika, det är ganska friskt. Vi ska vara så himla överens om allting, annars är det en konflikt.
Det kanske har med känslor att göra?
– Absolut. Det är väl det som är ganska styrande i debatten. Mycket känslor och brist på fakta. Därför hade vi fokus på faktaspridning under medborgaridalogerna, för att berätta hur saker ligger till. Det fanns mycket desinformation och det kan bli en grogrund för konflikter.
Men någonstans på resan måste du ha tappat fattningen också? Eller blir du aldrig arg?
– Oerhört sällan. Det finns vissa politiker som attackerat ganska hårt på personliga plan och jag försöker hela tiden att inte hamna på samma nivå. Någon politiker har sagt att det är som en sekt i kommunhuset, någon har lagt ut nidbilder på mig. Det är lite sorgligt. Sitter man i politiken borde man kunna hantera det på ett annat sätt.
Medan debatten har kokat kring Kallak har kommunalrådet ägnat sig åt vardagen.
– Det finns en tro att Kallak tar mycket av min tid men jag jobbar inte många timmar i veckan med gruvan. Det har varit inför yttranden och när media ringt. Det här ett väldigt brett uppdrag, ena stunden är det gatulysen andra stunden vattenskador.
Hur mycket av dina tankar har Kallak upptagit, har du haft någon galen idé som du aldrig vågat genomföra?
– Det har tagit en del...men kanske inte så mycket. Jag kan bara vädja till folk att försöka att inte kränka varandra, utan bete sig bra mot varandra.
Ju längre gruvprocessen lider, ju mer kommer det krävas av Jokkmokks kommun. Med det motstånd som har varit blir det en tuff uppgift oavsett vem som får uppdraget att bli kommunalråd. Stefan Andersson tycker sig se ett hårdare samhällsklimat, inte minst för politiker att verka i.
– Det finns en utbredd acceptans för att folk kan uttrycka sig hur som helst när det gäller politiska viljor. Det är okej att använda metoder som inte är accepterat någon annanstans i samhället, man går till personliga angrepp. Det håller på att förändras till det sämre och det riskerar att attrahera personer som står ut med vad som helst utan att ta åt sig. Jag tror många drar sig för att bli politiker eftersom de inte vill bli utsatta för angrepp.
Hur går gruvan ihop med det samiska varumärket som Jokkmokk säger sig ha?
– Det uttrycket är borta från vår policy. Det uttrycket togs emot dåligt från samiska företrädare. Däremot ser jag ingen motsättning med att ha både gruva och rennäring. Jag har hört att om man är för en gruva så är man emot allt samiskt och jag vänder mig starkt emot det. Vi har ju avvecklat skolor i kommunen och det betyder inte att vi är emot hela skolväsendet. Finns mängder av samer som är en för en gruva. Det blir skevt.
En gruva kommer påverka Jåhkågasska mycket. Hur känns det att som kommunalråd möta samebyn?
– Vi försöker framföra vad som är viktigt för Jokkmokk som helhet, vi har mängder av näringar som är viktiga. Jag upplever att folk tycker att jag som kommunalråd ska företräda alla i kommunen i alla frågor, det är inte korrekt. Jag har inget uppdrag att tycka som alla i kommunen tycker. Jag förstår att det påverkar rennäringen, men är man kreativ så kanske man kan miniera påverkan. Det kanske är aktuellt att bygga tunnlar under renbetesmarken, eller en linbana, som man kan frakta malmen i. Och jag tror att vi behöver en mix av näringar i Jokkmokk, gärna allihop eller ännu fler. Det är inte bara en näring som orkar bära upp Jokkmokk ensam.
Vad borde ni ha gjort annorlunda, om du tittar i backspegeln?
– Många tycker att vi borde ha agerat och förhandlat mellan samebyarna och prospekteringsbolaget, men vi har inte något mandat att göra det. Det kan aldrig bli bra. Vi hade kunnat vara snabbare med medborgardialogerna. Jag har fått kritik för att jag överhuvudtaget har yttrat mig i gruvfrågan. Ibland känns det som att folk tror att jag är någon slags borgmästare, men jag är faktiskt partiföreträdare.
Har det gjort att du hållit tillbaka lite?
– Nej, inte alls. En del verkar tycka att man som kommunalråd inte ska vara så politisk men det är precis tvärtom. Jag tänker inte sitta och vara tyst, då kan man lika gärna ersätta mig med en förslagslåda.