Klirr i idrottskassan

I helgen firade höstmarknaden
i Jokkmokk 30 år. Arrangemanget blev en succé när JSK drog igång den 1979.
- Den är hela föreningens ekonomiska grund och vår största inkomstkälla, säger Eva Östlund.
Det är fredag förmiddag, marknadens första dag. Hon halvspringer fram mellan marknadsstånden med ett gäng affischer på kvällens dragplåster och en häftapparat i famnen.
- Det blev fullt i år. Det är över 100 knallar och en bra blandning av saker tycker jag, säger Eva Östlund och häftar upp Jan Johansen och det lokala bandet DeeVa.
- Inför marknaden kan man tänka att i år går det nog åt helvete, men så kommer det ändå folk.
Ibland är man rädd att dansgolvet ska gå sönder, då känner man bara "ja", säger hon.
Med sina knappa femtusen besökare konkurrerar inte höstmarknaden med anrika vintermarknaden som har över 400 år på nacken och minst 40 000 besökare varje år.
- Höstmarknaden är lite mer av jokkmokkarnas egen marknad, säger Eva Östlund.
Den för ju med med sig en hel del ungdomsfylla, hur går det ihop med att ni är en idrottsförening?
- JSK driver ju inte öltältet. Men visst, det är ju baksidan. Helst skulle vi ju vilja vara utan det, säger hon.
Ideellt för föreningen
I en liten träkur står JSK-arna Andrea Edholm och Kristina Ulander, båda 13 år, och tar inträde av marknadsbesökarna. De båda spelar badminton i JSK sedan några år tillbaka. De jobbar gärna ideellt några timmar på marknaden för att kunna utöva sin idrott till en låg kostnad.
- Vi har en bra förening. Vi behöver inte betala några resor själva eller sälja bingolotter. Det enda vi betalar är 50 kronor i medlemsavgift per år, säger Kristina Ulander.
Knallen Sadok Kaafar har inte missat en höstmarknad sedan starten.
Trots att försäljningen försämrats de senaste åren återvänder han troget till orten.
- Jag gillar människorna här. Jag skulle satsa min sista krona på Jokkmokk.
Första gången han rullade in
i Jokkmokk var på cykel i maj 1974.
- Jag cyklade runt i Norrbotten och sålde tavlor. Jag fastnade för Jokkmokk.
Hur har försäljningen gått genom åren?
- De första åren var bra och det var mycket folk, men de senaste fem åren har det gått tillbaka, säger Sadok Kaafar.
I ett annat stånd lite längre upp på gatan står skoförsäljaren Tord Blom från Jokkmokks skor. Han har också 30 år bakom sig i höstmarknadens tjänst. Tord Blom och frun Ingegerd Unnes Blom drev tidigare en skoaffär på orten.
Nu har de en mobil skoaffär.
- Vi sålde affären för åtta år sedan och åker sedan dess runt
i småbyar som Nilivaara, Kare-
suando och Hakkas och säljer skor. Folk är glada att vi kommer. Däremot åker vi aldrig till kusten, säger Tord Blom.
Ger inte upp
När Eva Östlund häftat upp affischerna ställer hon sig i en hamburgerkiosk. Hon har många timmars arbete framför sig.
- Så länge knallarna kommer ska vi ha höstmarknad. Jokkmokk blir allt mindre och vi måste streta på om det ska hända någonting roligt. Vi får inte ge upp, säger hon.

Klirr i idrottskassan

I 30 år har höstmarknaden gett klirr i kassan för Jokkmokks skidklubb. Tack vare den är det nästan gratis att idrotta i föreningen. - Den är viktig för oss, säger Eva Östlund, ordförande i JSK:s fotbollssektion.