Vi är mitt i den mest märkliga av marknadstider. Gatorna är tomma, torget likaså. Det är som vilken vanlig fredag som helst. Mitt i ovimlet träffar vi Klas Eriksson som kommit upp från Stockholm för att träffa familjen men även för att spela en viktig del i den digitala marknaden.
– Det är bara jättekul alltihop. Visst är det konstigt att det inte är marknad på riktigt men jag trivs alltid i Jokkmokk, med min familj. Visst, jag trivs även i Stockholm men här får jag andas på riktigt. Jag gillar ju ensamheten också, för övrigt. Jag älskar att vara ensam, det är en fristad.
Men du blir väl igenkänd på gatorna?
– Absolut, men det går bra. Alla människor är så fina, de säger snälla saker och är bara varma och glada. En god känsla. Kärlek.
Vi sitter i biosalongen på Folkets hus, Klas snabbäter lunch ur en plastbytta, det är paus och Klas är Klas. Han skrattar.
– Du vet, att vara med pappa är fantastiskt. Han är den roligaste person jag vet.
Lite Leif Öhman då..?
– Absolut, en hel del kommer från min far, det ska erkännas. Jag hade skrivit en scen häromdagen och kom hem. Då var han igång i telefonen och upprepade nästan ordagrant det jag hade skrivit. Så är det, konstaterar han samtidigt som han erkänner att livet inte alltid varit så roligt.
Klas miste nämligen sin mor i cancer. Ett dråpslag.
– Jag blev ensam, som en segelbåt utan segel. Jag tappade siktet. Jag hade behövt mamma, att mista henne som 15-åring var tufft. Men i dag känner jag tacksamhet, jag har sörjt klart. Jag ska göra så bra jag kan, vara en bra människa. Det ville hon.
Genombrottet för Klas Eriksson började med ett klipp på en stor snus och en ännu större överläpp och ett kort konstaterande att "det är fredag". Nyligen fick serien Leif och Billy Kristallenpriset som bästa humorprogram.
– Så sjukt kan det bli, men allvarligt, vi är bättre än Solsidan... (skratt). Det är underbart härligt.
Femte säsongen av Leif och Billy börjar lördag den 6 februari. Hur blir det?
– Det blir kärlek och inte kärlek, det blir trassel, snabba pengar och den del nya ansikten som jag är så nöjd med.
Framtidsplaner?
– Jag skriver redan på säsong sex. Jag skulle vilja göra långfilm eller liveuppträdande. Men det ska ske här. Jag vill ge tillbaka, betala igen. Här, nära där det började. Jag älskar Jokkmokk.