Det var under 2010 och 2011 som Jokkmokk iron mines provborrade på Isakssons mark i Björkholmen i Jokkmokk.
I samband med detta arbete förstördes även en hel del skog.
Isaksson vände sig till polisen och menade att det rörde sig om ett olaga intrång och skadegörelse. Enligt Isaksson uppgick skadegörelsen till flera hundra tusen kronor.
Men nu är polisutredningen nedlagd av miljöåklagare Christer Forsman.
– Det gick inte att bevisa uppsåt att skada marken, säger Isaksson som säger att han känner sig både uppgiven och maktlös.
– Under hela den här processen har vi inte erbjudits någon juridisk hjälp. Det är vi som blivit utsatta för ett brott och ett övergrepp, men samhället tar inget som helst ansvar. Det är ju ändå staten som kommit på minerallagen, då borde det finnas ett rättsskydd för de privatpersoner som drabbas av övergrepp. Det är ett systemfel.
– För oss var den här polisanmälan det sista halmstrået, men så läggs utredningen ner. Det känns väldigt hopplöst.
Jokkmokk iron mines erbjöd 20 000 kronor för markskador. Men den summan sänks nu av Bergsstaten till 9 160 kronor.
– Det känns givetvis som ett hån. Dessutom är det vi som ska återställa förstörda plantor. Bolaget är inte ens skydlig att göra det.
Lars Isaksson drar en liknelse.
– Det är som om jag skulle åka ner till Stockholm och plöja sönder en golfbana. Sedan lämnar jag en påse med grässtrån och 9 000 kronor och säger förlåt. Tror du jag skulle komma undan med det? Nej, jag skulle förmodligen få skaka galler.
Vad händer nu?
– Vi kommer att överklaga. Och om miljöåklagaren inte kunde styrka miljöbrott kanske brottsrubriceringen måste ändras. Då borde det vara olaga intrång eller skadegörelse.