Jokkmokk/ Här lever hantverket vidare

Det är en fröjd att se de yrkesskickliga hantverkarna smida en tennkåsa eller gravera ett smycke. Det händer att ivern blir så stor hos kunderna så de formligen rycker föremål ur händerna på gravören William Andersen. Intressant är det också att höra Andersen berätta om de samiska symboler och tecken som pryder föremålen. Här finns nåjden, den lapska trollkarlen och Sáráhkká, den samiska gudinnan som vakade över familjen. Hon bodde under härden, spann sentråd och hjälpte till vid barnfödslar och vid renvajornas kalvning. Andersen är väl förtrogen med den samiska mytologin, han är själv same och lärde sig grunderna i sameslöjd av sin far. <h3>Kåmskulan skyddar</h3>Ett efterfrågat smycke bland samiska föräldrar är kåmskulan, den skyddsamulett som hängs på barnvagnen eller vaggan för att skydda de små mot oknytt. De vackra föremålen är handgjorda från början till slut, vilket är nästan unikt i Sverige i dag, när de gamla guldsmederna har gått ur tiden och det mesta av hantverk har stämpeln ?made in China?. Vid Jokkmokks tenn arbetar till exempel den duktiga trycksvarvaren Roger Nilsson. Han arbetar vid en trycksvarv där till och med delarna till svarven har tillverkats vid Jokkmokks tenn. -Det här är ett yrke som nästan dött ut. Går du till arbetsförmedlingen och vill ha en trycksvarvare så vet de inte vad det är, säger Leif Öhlund, vd vid Jokkmokks tenn. <h3>"Gravyren är en handstil"</h3>Företaget består av tre ägare samt tre anställda. Det var Sigurd Åhman som startade företaget 1946. Ett familjeföretag som övertogs av tre anställda som sedan blev delägare i firman. Det tar många år att bli en god hantverkare, smed eller gravör. -Fullärd blir man aldrig. Varje dag är en ny utmaning, säger Kent Holmkvist. Vid Jokkmokks tenn arbetar man med hela biten, trycksvarvning, smide, gjutning och gravyr. All kunskap finns inom väggarna och det är det lilla företagets styrka och signum. Det som efterfrågas mest av kunderna är silversmycken och ljuslyktor. Företaget erbjuder 350 olika artiklar och gör även beställningsvaror till kunderna. För en tid sedan levererade de slipsnålar till riksdagen och konstnär Lars Piraks designade ripor till drottningen. -Det är själ och möda i varje handgjort hantverk, säger Kent Holmkvist. -Och gravyren, det är egentligen en handstil, säger William Andersen. <h3>?Yrket ett kall?</h3>Företaget har nyligen börjat tillverka guldsmycken. Guld är alltid guld, säger hantverkarna. -En gammal guldring som du polerar upp, den blir som ny. Guld håller lystern och oxiderar inte. I Sverige har vi ett rödare guld än i utlandet där guldet är gulare. Tenn är ett mjukt och följsamt material att arbeta i och sköter man tenn på rätt sätt så mörknar det inte. Silver är mer krävande, ett hårdare material att jobba med, säger Kent Holmkvist. Försäljningsmässigt är vintermarknaden den stora händelsen för företaget. Hela hösten och vintern arbetar hantverkarna i sina verkstäder för att förbereda marknaden, då besökare från när och fjärran stormar in för att titta och handla. -Man får en direkt respons och det känns bra i ryggraden, säger Leif Öhlund. Företaget saluför sina produkter i sin butik, på internet och hos återförsäljare runt om i landet. På frågan om de gör goda affärer svarar Leif Öhlund. -Vi kan inte klaga. Vi tar ut lön varje månad, men miljonärer lär vi aldrig bli. Jag jämför det här yrket med prästyrket. Det är ett kall, säger han.

Jokkmokk/ Här lever hantverket vidare

När marknaden kommer så inbjuder Jokkmokks tenn till öppet hus i sina verkstäder och butikslokaler. -Vi börjar vara ensamma i Sverige när det gäller detta hantverk. De gamla guldsmederna går ur tiden och det mesta av hantverk som finns i dag kommer från utlandet, säger Kent Holmkvist.