Nuläget för Johan Alfon och c/o Gerd, med basen i inlandssamhället Jokkmokk, är lika skönt och inbjudande som vädret den här strålande junidagen. Vi möts utanför c/o Gerds lokal för fabriksförsäljning, Johan ser somrigt avslappnad ut i loafers och svart bomullsskjorta.
Leendet är brett och välkomnande. Inte så underligt. Nyligen prisades företagets refill-deo som Årets produkt i Skandinavien under "Organic Beauty Awards".
– Det är helt fantastiskt. Det betyder att vårt skönhetsvarumärke är ett av de ledande. Det är stort för oss, för Jokkmokk. Vi har precis också öppnat upp för den finska marknaden vilket betyder att vi tar ytterligare ett steg. Vi har även tecknat avtal med ett härligt gäng från Hong Kong som blir agent för oss. Det är så kul, så himla kul, skrattar han.
Och just k-u-l visar sig vara det absoluta ledordet när det gäller Johan Alfon, efternamnet i prästbetyget är Wiklund (vi återkommer till detta), som i dag står trygg i en bransch som han inte ägnade en tanke åt under de tidiga åren i Jokkmokk.
Då var han en tämligen ointresserad skolkille som hellre pysslade med annat än att läsa läxor...
– Jag gillade aldrig skolan, inte för att det var helt trist men jag ville så mycket mer. Jag ville skapa, inte minst inom musiken men allt började med lite annat bus, ett av ögonblicken som tog mig vidare.
Berätta.
– Jo, vi var några kompisar som hade tråkigt och en av dem var "lurvig" i håret. Han funderade på att klippa sig och jag hör mig själv säga att "det kan väl jag göra". På något sätt fick jag till en populär frisyr i tiden, och det var k-u-l. Efter det började jag klippa fler och toppa tjejernas hår på toan på Östra skolan, det var i åttan.
Fallenheten var uppenbar. Hastigt var läxböckerna i fokus.
– Det var höga intagningspoäng, 4,7 eller 4,8, till frisörlinjen i Luleå. Jag började tokplugga och mina lärare var i chock. Jag klarade det också, förunderligt nog. Det betydde i förlängningen att jag kunde öppna min egen salong i Jokkmokk när jag var 19. Först i föräldrahemmet men jag ville snabbt "ner på stan", så det blev Porjusvägen 10, i Wiklunds skors gamla lokal. Buset i skolan hade blivit en karriär, säger Johan och skrattar gott åt minnet.
I källaren på nämnda lokaliteter kom det sig sedermera att startas en hel annan verksamhet. Vi återkommer också detta lite längre fram i berättelsen.
Den unge frisören gjorde goda klipp i Jokkmokk men det fanns fortsatt ett driv att göra annat, att utvecklas, att skapa. Den möjligheten öppnades via Kunskapslyftet – en nysatsning från regeringshåll.
– Jag stängde salongen, blev fåraherde, mediterade i ett år och läste in gymnasiet. Trodde jag skulle finna en djupare inre mening – sökte till juristlinjen och kom in. Men. I allt mediterande kom jag slutligen fram till ett enda ord – nämligen k-u-l. Jag skulle ha kul och juristutbildning var ju inte kul direkt. Så när Grand Hotel i Stockholm sökte en salongsansvarig, så lät det mycket roligare.
Ett nytt förändrande ögonblick i livet.
Johan berättar livfullt om att Grand ansvarade för 100-årsjuileumet för Nobelfesten och att den ansvarige hoppade av. 26 år gammal fick han frågan, och utan att tveka svarade han självklart ja. Succé förstås, och efter det rullade stylistförfrågningarna in på löpande band. Johan Alfon kunde öppna eget produktionsbolag i kungliga huvudstaden och fick, bland mycket annat, ett kungligt uppdrag.
– Jag fick ta hand om alla europeiska prominenser som gästade Hovet. Det var självklart helt fantastiskt men här började jag känna en viss tvekan. Jag landade i att jag var mer koja än slott, vilket fortfarande är fallet. Men då kom ett sådant där ögonblick igen. Jag yppade att jag gärna skulle vilja hålla på med musik men att jag inte hade något plattform i Stockholm. Innan jag hade fattat det själv fick jag provsjunga för Hovets körkvartett, och fick en plats där. Jag blev kvar i flera år.
Tillbaka till nuet. Och de naturliga skönhetsprodukterna som blev nästa steg.
Vi sitter i ett konferensrum i det innersta av c/o Gerds lokaler. Halva ytan är provisoriskt lager, kostymen börjar bli trång. Mot väggen bakom Johan står en rad diplom och andra utmärkelser på rad. Han tar en smutt kaffe och berättar vidare:
– Vi visste att branschen var den kanske mest konkurrensutsatta. Men vi trodde på möjligheten att göra någonting som inte var så vanligt då. 2008 var vi klara med vår första 100-procent ekologiska skönhets- och hudvårdsprodukt, med vår egen natur och dess skafferi som bas. Min syster Anna-Lena och jag hade en vision och en målbild men allt gick mer eller mindre för handkraft i början. Vi satt i källaren på min gamla salong, blandade och fyllde flaskor, det var lite primitivt men k-u-l. Vi hade en plan att ge det några år innan vi skulle ta beslut om att satsa eller inte – och 2012 lanserade vi varumärket och företaget på riktigt.
Resten är historia. Med en stadig förankring i familjens egen historia. Varumärket fick namn efter mamma Gerd av, naturligtvis, naturliga skäl. Syster Anna-Lena är hudvårdsterapeuten med samma känsla för det rena, ekologiska. En resa som tagit dem från lilla Jokkmokk ut i den stora världen.
– Mamma säger alltid att man inte ska ta mer av naturen än man behöver, inte ta i överflöd. Det följer oss och det följer vi. Vi har dessutom lagt in ordet snäll som ett av företagets ledord. Just därför, vi ska vara snälla med vår natur och det som lever där.
Det går inte att ta miste på stoltheten i Johan Alfons röst när han talar om framgångarna och hur c/o Gerd har blivit en high-end-leverantör till hotellkedjor i New York likväl som i Japan. I Tyskland har de funnit en väg till nya leverantörer och kontaktnätet är world-wide. Han har parallellt med allt detta gjort en lång, personlig resa i sig själv. 24 år gammal kom han ut som homosexuell.
Vad har det betytt för dig?
– Det tog ganska länge men när jag väl landat in i det i mig själv så har det aldrig varit speciellt svårt att inte bry sig vad andra säger och tycker. Jag växte upp i ett starkt matriarkat med starka kvinnor i familjen som tidigt slog fast att "du är bra, alla har rätten att vara precis den man är, du ska gå med högt huvud, tro på dig själv". Deras ord har varit en ledstjärna.
Och namnet?
– Min far Alfons var också väldigt viktig och Alfon är vackert. Han får leva vidare med mig, det är fint tycker jag.