Efter en lång och omfattande utredning har regeringen nu beslutat om nya jakttider. Det blev många förändringar men det som rört upp mest känslor i fjällkommunerna är förkortandet av ripjakten som nu slutar 15 februari istället för 15 mars.
Johanna Granström Sundgren bor i Vuollerim och varje år ser hon fram emot att resa till fjälls med sina jakthundar när solen äntligen börjar värma i mars.
– Det är jättetrist att det är slut med det nu, det känns som slutet på en era, säger hon.
Hur skiljer det sig att jaga i februari jämfört med mars?
– Det är praktiskt taget omöjligt att jaga med hund i fjällen i februari. Det är mycket mindre ljus på dagarna, det är ofta väldigt kallt och ostadigt väder. Det bär inte heller för hundarna och då är det ingen idé alls. I mars börjar solen värma och det blir jättehärligt.
Beslutet att tidigarelägga slutdatumet på ripjakten har överraskat jägarkåren eftersom få av de 119 remissinstanserna i jakttidsutredningen har yrkat på en sådan förändring.
De som gjorde det var Svenska rovdjursföreningen som anser att riporna är en större tillgång för jaktfalkar, kungsörnar och fjällugglor än för jägare.
Birdlife Sverige ville även de se ett tidigare slutdatum så att ripor som överlevt vintern ska få föra sina gener vidare.
Länsstyrelsen Norrbotten ville se att slutdatumet för jakt på just dalripa skulle tidigareläggas, men bestå för fjällripan. Anledningen var att Svenska Fågeltaxeringens observationer visat på en kraftig minskning av just dalripor. Uppgifterna strider dock mot ripinventeringen som tyder på ett oförändrat bestånd, men länsstyrelsen uppger sig ändå vilja tillämpa försiktighetsmetoden.
Rennäringen hade inga synpunkter på ett tidigare slutdatum.
När Naturvårdsverket som ledde utredningen lämnade över sitt förslag på beslut till regeringen så föreslog man att jakttider för ripa skulle bestå – men regeringen bestämde sig ändå för att korta ner ripjakten.
Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) ger inget rakt svar varför man gått den vägen men säger att det handlar om en lång gedigen process där man försökt balansera olika intressen hos remissinstanserna. Hon säger även att det är teoretiskt möjligt att göra justeringar om man inte uppnår det man vill; en hållbar förvaltning av samtligt vilt.