Hon har just avslutat arbetet omkring fjällväxter med högstadieelever från Vuollerim och Jokkmokk.
– De har bland annat fått välja var sin nyttoväxt att måla med giftfria färger på växtpapper och lära sig det latinska namnet på växten, säger Ingrid och visar fina målningar på tussilago, tibast, fjällsyra och många andra arter.
Hon önskar att många fler skolor i länet skulle utnyttja möjligheten att komma hit och lära sig om fjällfloran.
Vi sätter oss i Fjällbotaniska cafeet i det spännande huset som uppförts i trädgården och som påminner om Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum som fjällträdgården också är en del av. Ingrid slår sig ner och berättar om sin bakgrund och om arbetet här. Hon kommer från Bollnäs och utbildade sig till lärare i odling och ekologi på Rudolf Steiner-högskolan i Järna.
– Jag är biodynamisk trädgårdsmästare och eftersom det här är en fjällbotanisk trädgård kallar jag mig för fjällträdgårdsmästare. Under min utbildning hade jag sex månaders praktik i klippträdgården i Göteborgs botaniska trädgård och fick jobba med alpina växter. Det blev växterna i mitt hjärta.
Hon berättar hur hon tillsammans med medarbetare och inte minst ideella krafter har renodlat och tydliggjort fjällets olika miljöer i den en hektar stora trädgården.
– Vi har bland annat tagit ner 43 träd under arbetet med att skapa fjälltoppen. Jag har hämtat hem fjällväxter och planterat på bergskanter och i skrevor – på likadana ställen som de växer på i fjällen. Det är viktigt att visa vördnad för växterna. De är som små barn som ska respekteras och tas om hand.
Ingrid är nöjd med resultatet av fyra års arbete samtidigt som hon har spännande visioner för framtiden. Hon är stolt över den nya fjälltoppen, den nya kvarnbäcken och den nya fjällsippheden
– Vi har inte minst skapat mer luft i trädgården så att man ser växterna bättre och får ett sammanhang. Det tack vare rensning med gemensamma krafter. Man måste hjälpas åt. Vi har också gjort tydliga kanter i området.
– En vision för fjälltoppen är en nerfallande fjällbäck som skulle ge en kargare miljö. Jag vill att de som inte kan ta sig upp på riktiga fjälltoppar ska kunna uppleva känslan här. Nu håller vi på att ta fram kallkällan så att det blir tydligt vilka växter som växer där.
Fjälltoppen är Ingrids favorit.
– Det är för att det krävs lite extra tänk att skapa den och få växterna att trivas.
Hon har döpt fjälltoppen till Jarre.
– Jarre är vårt närmaste riktiga fjäll, förklarar hon och tillägger att dopet är inofficiellt.
Hon kom till Jokkmokk på våren 2011. På hösten samma år hittade hon ett boende, flyttade hit och är kvar. Hon mår så bra bland växterna och de oändliga naturområdena. På fritiden ägnar hon sig åt trädgårdsodling på en kolonilott som hon hyr, fotografering och på vintern skidåkning – hon har tillhört landslaget i telemarksåkning och har en tredjeplats i världscupen som främsta merit.
Vi som utgör NSD:s reportageteam får följa med henne till kolonilotten och tappar hakorna vid åsynen av de största exemplaren av bland annat grönkål, blomkål och rabarber som vi någonsin sett. Ingrid är självförsörjande på 20 - 30 olika grönsakssorter.
– Jag är uppvuxen i en sexbarnsfamilj, jag har fem bröder. Vi hjälptes åt att odla årsbehovet av grönsaker. Det fortsätter jag med. Här kan jag leka och vara fri, helt utan krav. Jag odlar med kärlek och omsorg, säger hon.
På tal om kärlek så är Ingrid ensamstående.
– Jag önskar mig en familj och väntar på prinsen, säger hon och ler förväntansfullt.