Ingen krishjälp till närmast berörda

I onsdags berättade NSD om den internutredning Jokkmokks kommun gjort om tioårige Sebastian Hedmans försvinnande vid en tvådagars skolutflykt i Kvikkjokk i början av september. I den avslöjas också att Sebastian Hedmans anhöriga inte fick den hjälp de hade behövt.
Oorganiserad
Det var vid ihoppackningen av tält under utflyktens andra dag, som pedagogerna plötsligt upptäckte att Sebastian saknades i gruppen. Klockan var runt 17 på eftermiddagen när hans mamma, Gudrun Hedman som befann sig i Boden, fick veta vad som hänt. Hon ringde sin pappa, Sebastians morfar, som befann sig i Jokkmokk och snabbare än henne kunde ta sig till Kvikkjokk. Morfadern kom också som förste anhörig till Kvikkjokk, mamman dök upp något senare.
I kommunens utredningsrapport beskriver både mamman och morfadern att de upplevde situationen på platsen som kaotisk och oorganiserad när de kom dit. Först vid 21-tiden på kvällen kunde de urskönja struktur i letandet efter pojken.
Förbisedd
Gudrun Hedman, som var chockad samtidigt som hon höll på att gå sönder av oro, fick i det inledande skedet på plats i Kvikkjokk inget som helst erbjudande om krishjälp från kommunens sida. All uppmärksamhet riktades i stället mot pedagogerna, medan mamman kände sig förbisedd av pedagoger såväl som övrig personal. Detta trots att det i kommunens beredskapsplan står skrivet att Posom-gruppen vid en större katastrof eller olycka ska ge stöd till människor som är drabbade av densamma.
Ansvariga inom Posom får nu kritik för att hjälp och stöd inte getts i den omfattning som behövdes.
Utredningen pekar samtidigt på att beredskapsplanen bör diskuteras igenom regelbundet av berörd personal, för att den ska få en gemensam medvetenhet för vad som förväntas av var och en när en krissituation uppstår.
Jobbigt åka hem
Sebastian Hedmans skolkamrater har i intervjuer uttryckt att det kändes jobbigt att åka hem när en kompis saknades, vilket ändå var det enda rimliga alternativet. Kommunens utredningsgrapport berör inte om eleverna erbjöds hjälp efter det inträffade.

Ingen krishjälp till närmast berörda

"Ett kaos av mardrömskänslor". Så beskrev Sebastian Hedmans mamma, Gudrun, timmarna då sonen var försvunnen i Kvikkjokk.Trots det fick hon ingen krishjälp av kommunen. Allt fokus riktades i stället mot skolans berörda pedagoger.