Jokkmokks invånare är upprörda och förtvivlade över att hälsocentralen i sommar kommer ha stängt utanför kontorstid, och att de fem obs-platserna ska flyttas till andra kommuner.
När hälso- och sjukvårdsdirektör Pia Näsvall och divisionschef för division nära, Krister Berglund, skulle träffa kommunledningen på måndagen möttes de av hundratals demonstranter som visade sitt missnöje med kampsånger och plakat.
– Vi kokar av frustration och ilska i hela samhället, alla känner att någonting måste göras. Det här är ju en ödesfråga både för enskilda individer och även för samhället i stort. Människor riskerar att dö för det inte finns akut hjälp på plats. Det är inte vårat fel att personalpolitiken har varit så illa så att personer har sökt sig från vården, säger Gunilla Nyberg, som drog ihop demonstrationen.
För småbarnsföräldrarna Ylva Maria Pavval, 39, och Daniel Pettersson, 41, var det en självklarhet att demonstrera.
– Det går inte att ha ett samhälle om det inte finns fungerande vård och det känns som att det regionen håller på att stänga ner hela hälsocentralen. Först tog de bort jourläkarna så vi inte fick träffa läkare efter kontorstid, sedan drog de ner på ambulansen och nu det här. Det är fruktansvärt, säger hon.
Är ni rädda för framtiden?
– Fruktansvärt rädda. Jag är jätteorolig och det därför känns det så bra att vi är så många som står upp för vår rätt till likvärdig vård, säger Ylva Maria Pavval.
På ett plakat i folkmassan står det "Är jag mindre värd än en 9-åring i Luleå?" och där under står kompisarna Ester Nyberg Andersson, 8, och Sally Olofsson, 9. Det är första gången de är med i en demonstration, men en av dem har däremot erfarenhet av akutvård i Jokkmokk på kvällstid.
– För nåt år sedan sprang jag och råkade ramla i gräset så jag bröt handen. Jag fick inte åka ambulans men jag fick åka bil till hälsocentralen där de gipsade min hand, säger Sally.
Eva Öhlund Westerberg tycker att det som är på väg att hända är katastrofalt. Hon tror inte att det bara blir temporärt.
– Det känns som att det är så här man gör i regionen. Man smyger in nedskärningar för att testa och sedan påstå att det fungerade och det blir permanent. Min svärfar vårdades sina sista fyra månader i livet på obs-plats i Jokkmokk, det hade inte varit värdigt att han hade behövts skickas till Pajala, säger hon.