Enligt den här historien ska det ha varit två fällhorn från samma älg som hittades på två olika ställen – av två olika personer. Sedan blev det en kamp om att få erövra hela kronan.
Nu vill Tommy Andersson göra kronan rättvisa. Han såg en artikel om Norrbottens största älgtroféer och tänkte: Mina ståtliga horn, då?
Han ser likheter med hornen från Leif Jacobssons rekordälg från Jokkmokk 1982.
– Det vet man ju inte, men det kan ju vara någon avkomma till den här älgen, säger han.
Sedan berättar han historien bakom de åtråvärda fällhornen från svunna tider.
Det ska ha varit 1960, året då Arlanda öppnades för allmän trafik, när John F. Kennedy besegrade Richard Nixon vid presidentvalet i USA och Kalle Anka och hans vänner för första gången önskade svenskar en god jul i tv. Då hittades ett stort fällhorn i skogarna utanför Vuollerim.
– Han som hittade det bodde i en by som heter Kåikul. Sedan gick han och sökte jättelänge efter det andra hornet, men hittade det aldrig. Men min pappa, vi hade 14 hektar skog och myrmark, gick rätt på den. Sen har de försökt köpa av varandra i 30 år, säger Tommy Andersson.
Enligt Tommys berättelse ska hans pappa Ragnar Andersson ha gjort otaliga försök att få tillgång till det andra hornet för att göra älgkronan komplett. Och likaså motparten. Men båda vägrade sälja och till slut rann det där ut i sanden. Ända fram till 1990-talet, då båda fällhornsägarna hade gått bort. Då tog deras barn upp förhandlingarna igen.
– När båda gick bort sa min äldre bror åt min mamma att vi borde köpa den. Då visste ingen var den var, men då städades ett gammalt uthus och så hittades den, säger Tommy Andersson.
Familjen Andersson lyckades till sist komma över hornet. Och på sent 90-tal tog brorsan Olof båda hornen till Västervik där de monterades ihop med en tillverkad älgskalle.
– 26 taggar och väldigt vacker.
Hornen fick vara i Olofs ägo i tio år, innan även han gick bort.
– Då fick jag den av hans fru, för hon tyckte att det var otäckt att ha kronan i huset.
I dag tänker Tommy Andersson tillbaka på tiderna i Suobbat, innan han flyttade söderut och fann kärleken i Läckeby utanför Kalmar.
– Nu använder vi den till att hänga lite hattar och annat bråte på. Men jag får en tanke på hembygden när jag tittar på hornen.