Anna Sofie Bull Kuhmunen kommer från en samefamilj i norska Snåsa som ligger i Nordtröndelag med gräns till Jämtland. Henrik Micael Kuhmunen tillhör en samisk familj i Jokkmokk.
Vi möter Anna Sofie i hemmet som också är hennes arbetsplats. Hon är sydsamisk översättare anställd av Östersunds kommun.
– Jag översätter kommunala dokument åt förvaltningskommuner i Jämtland och Västerbotten, säger hon.
När hon och Henrik Micael hade blivit ett par ville de ha barn men de lät vänta på sig. I det läget började de två fundera på att adoptera barn. De vände sig till socialtjänsten och kontaktade olika adoptionsföreningar.
– Att det blev adoption från Kina berodde på att vi passade in på deras krav. Kina valde oss! Personerna som vi hade kontakt med i adoptionsföreningen var också väldigt tillmötesgående.
Hon funderade mycket över hur det samiska samhället skulle ta emot ett barn från Kina. Skulle det med sitt annorlunda utseende och ursprung behandlas annorlunda än barn som föddes in i samekulturen? Skulle det ifrågasättas?
– Barnet blir ju inte bara en del i den närmaste familjen. Det ska ut i världen, ut i Sapmi.
Anna Sofies erfarenhet var att samer kan ha svårt med någon som kommer utifrån. Det hade pratats om helsamer, halvsamer och ”procentsamer” i hennes omgivning.
– Jag frågade mig hur mitt lilla barn från Kina skulle betraktas. Vad skulle de kalla henne på skolgården?
Så blev det dags för Anna Sofie och Henrik Micael att hämta sitt barn, en tio månader gammal flicka från staden Shijiazhuang i provinsen Hebei. Flickan fick namnet Ealla-Saara och är nu 16 år. Mottagandet hemma i Jokkmokk blev en stor glädje för Anna Sofie.
– När jag gick till Konsum med min lilla baby kom två äldre samekvinnor fram. De tittade på barnet och sa ”Å, vad fin hon är. Hon ser ut som samebarnen såg ut förr i tiden”. De inkluderade henne på en gång. Det värmde mig så. Sedan kom det samekvinnor hem till oss med blommor och ett samiskt smycke.
Kvinnorna hälsade barnet välkommet till Sapmi. Deras förhållningssätt gjorde Anna Sofie trygg och glad.
– Svärmor hälsade Ealla-Saara välkommen in i familjen genom att sy en samisk barnmössa till henne. Allt det där stärkte oss. Vi hade det i ryggen när det kom några negativa saker. Då kunde vi tänka ”Det där bryr vi oss inte om”.
Ett år efter att de hade hämtat Ealla-Saara började Anna Sofie och Henrik Micael förbereda en ny adoption från Kina. Samtidigt undrade Anna Sofie varför hon hade börjat gå upp i vikt och sökte upp en distriktssköterska som hon hade stort förtroende för. Sköterskans första fråga var ”Är du gravid?”. Anna Sofie viftade bort frågan. Möjligheten att hon skulle vara gravid fanns ju inte menade hon. Hon gick i alla fall med på att göra ett graviditetstest. Det gav positivt resultat. Hon var verkligen gravid.
– Jag var i femte månaden. När jag började känna barnets rörelser fick jag en så stark känsla för Ealla-Saaras mamma. Plötsligt visste jag hur hon hade känt. Det förstärktes genom förlossningen. Jag förstod vilken smärta hon hade känt när hon födde Ealla-Saara. Jag blev oerhört tacksam och ödmjuk.
Det biologiska barnet fick namnet Aino-Sööfe och är idag 13 år.
Anna Sofie blev gravid på nytt, men det barnet dog. Då beslutade sig hon och Henrik Micael för att genomföra den nya adoption som de hade påbörjat. Sedan har det blivit ytterligare två adoptioner från Kina. De tre yngsta barnen är Maret, 11, Jaahke, 9 och Duoduo Niila, 3.
Nu håller Anna Sofie på att skriva en bok om sina och Henrik Micaels, och andra samiska pars, erfarenheter av internationella adoptioner.
– Jag skriver den bok som jag själv saknade när vi skulle adoptera Ealla-Saara. Jag har intervjuat adoptivföräldrar i både Norge och Sverige och jag skriver på sydsamiska. Ett förlag i Norge har visat intresse för att ge ut boken, säger Anna Sofie Bull Kuhmunen och tillägger:
– Jag hoppas att boken ska vara ett stöd och ett komplement för kommande samiska par som funderar på adoption.