2016 firades det midsommar på Hembygdsgården. 2018 spelades det musik från den lilla utescenen på marknaden. Sedan dess har det ekat tomt, sommar som vinter, från den historiskt äldsta boplatsen i Jokkmokk. Ogräset och buskagen börjar ta över och färgen har falnat betydligt på de rustika byggnaderna som hämtats från Persbacke – två mil söder om Jokkmokk.
– Det känns så tråkigt. Min släkts historia finns dessutom här så min anknytning hit är extra stark. Det är en skam att det bara få stå så här. Jag är rädd att det blir vandaliserat, kanske brinner ner. Det måste väl ändå gå att få till någonting här igen. Kommunen har ett ansvar kan jag tycka även om jag vet att det inte är så enkelt.
Gun Ek, 71, går sakta runt och sparkar lite i slyn, det har vuxit upp rejäla buskpartier. Vid stentrappan till huvudbyggnaden har det skjutit upp en två meter hög sälg.
– Titta, utbrister hon. Här är hålet där midsommarstången stod. Tänk vad vi har haft mycket roligt här, vilket folkliv det har varit. Inte minst under midsommar här ute men också under marknadsdagarna och kvällarna i bagarstugan. Jag har fixat en och annan våffla här. Den historiska marknaden arrangerades också här, det var jättetrevligt och uppskattat.
Byggnaderna som finns på Hembygdsområdet kommer från Persbacke dit Lars Petter (Per) Sundelin kom under första delen av 1800-talet. Så småningom, 1924 närmare bestämt, flyttade Gun Eks anfäder till platsen. Då timrades ladugårdslängan upp av Erik och Axel Ek, den tidigare var i för dåligt skick för att nyttjas.
– Det är klart att den här platsen har en speciell plats i mitt hjärta eftersom mina förfäder byggde den här längan, säger Gun Ek och tittar sig omkring på det stilla hembygdsområdet.
Byggnaderna flyttades till den här platsen i slutet av 40-talet för att förvaltas av Jokkmokks hembygdsförening, som i dag inte har någon verksamhet.
– Det här är en historisk plats på så många sätt som måste tas tillvara för framtida generationer och besökare. Det kan inte vara så besvärligt att röja upp och städa lite till att börja med. Det är klart att även byggnaderna behöver ses över, men det finns duktiga hantverkare nära till hands och säkert även människor som har ett intresse av att få platsen att leva upp igen. Det finns ingen rimlig anledning till att det ska få fortsätta att se ut så här, säger Gun Ek.