Det tog inte lång stund från det att Patrik Nilsson lagt ut en bild på sin senaste skapelse förrän Fiskejournalen ringde och ville göra ett reportage. Skapelsen var en kniv med en hoppande lax och stänkande vatten i en klippig fors.
Patrik Nilsson är uppvuxen i Vuollerim. Nu bor han med frun Linda och barnen i en villa i Jokkmokk. Strax bakom villan står friggeboden. Där har Patrik inrett en välförsedd verkstad och det är där magin händer.
Intresset började för ungefär 20 år sedan och handlade till en början om ett intresse för material. Han kunde gå omkring på Jokkmokks marknad och titta och klämma och känna på materialen.
– En av de som tillverkade knivar och sålde på marknaden bodde i lägenhet under min. Jag frågade om han kunde hjälpa mig om jag köpte material och blad. Han limmade ihop det och sa att ”nu får du göra resten”. Sen lånade jag min dåvarande svärfars slipmaskin och lyckades få till det så passa att jag tyckte den blev bra. Jag var stolt över den och alla runt omkring mig tyckte ”wow, vad fin den är”.
I träslöjden i skolan var han ”totalt ointresserad” av allt vad slöjd hette.
-Jag kunde knappt göra en smörkniv.
En gång långt senare när han stod och sålde på marknaden kom hans gamla slöjdlärare fram till bordet.
– Han såg sig om kring en stund och sen sa han "Men herregud Nilsson, vem kunde tro att du kunde göra så här fina knivar". Han var nog chockad tror jag, säger Patrik.
Patrik var inte särskilt konstnärligt lagd säger han. Han har heller aldrig gillat ”pillgörat”. Det handlar mycket om att gå ner i varv.
– Allt rinner av när man sitter där.
Han berättar att han ofta får nya idéer när han jobbar med en kniv. Då släpper han det han har för händerna och testar. På kvällen ligger han ofta och funderar på hur han ska lösa något problem.
– Det finns jättemånga duktiga knivmakare. Därför vill gå min egen väg och hitta min egen stil, nåt som bara jag gör. Det är också viktigt att det är roligt, annars blir det inte bra. Alla människor har någon dold talang i sig, det gäller bara att hitta den.
Patrik pendlar till jobbet som traktorförare i Gällivare men drömmer om att knivskapandet ska får ta över mer av tiden. Efter att laxkniven synts i Fiskejournalen strömmar förfrågningarna in.
– Men, jag kommer aldrig att massproducera. Högst ett par knivar av varje. Det ska vara exklusivt.