Han var med när forsen tystnade
Jokkmokksbon Anders Clarin var med och byggde upp Akkats från grunden. Han såg forsen bli ett uppdämt magasin med en torrlagd kanal.- Det sved i hjärtat, säger han.
Foto:
Han tillhörde den skara på omkring 120 vattenfallsarbetare som var med och förvandlade forsen till en kraftsstation.
- Det var en ganska stor fors, lång och med bra fallhöjd, säger Anders Clarin och tittar ut över det spegelblanka Akkatsmagasinet.
På andra sidan låg en populär servering som hade rökt röding och kaffe.
- Det fanns de som sade att, jaha, du är en av de som är och förstör fisket, men sånt tog man med en klackspark. Det pratades inte om det mellan de anställda men det fanns intressegrupper utanför som hade sina synpunkter på att vi byggde ut, minns Anders Clarin, som själv brukade fiska i forsen och pekar sedan ut några forna, bra fiskeställen.
Han var arbetsledare på bergjobben och var med och sprängde ut anläggningen som helt och hållet är under jord.
- När bergjobben var klar gick jag över på formsättning, armering och gjutning, säger han.
Från att spaden sattes i jorden senhösten 1969 till Akkats driftsattes tog det knappt fyra år.
Idag är Anders Clarin dammsäkerhetssamordnare för Vattenfall service nord för Luleälven och har hand om drift och underhåll i ett arbetsområde som sträcker sig från Boden till Suorva.
Känslan tillbaka?
Han har fortfarande kvar den blå arbetshjälmen från 70-talet.
- Det var en lättsam stämning då, folk var positiva och det var ju uppåt. Jokkmokk hade allt. Fast det sved i hjärtat när de här fina fiskevattnena inte gick att nyttja i samma omfattning som tidigare, men man kände ändå att det var en del i utvecklingen, industrin behövde mycket el och så vidare.
- Det tror jag nog, men att det slår ut något mycket över samhället har jag svårt att tro. Delvis kommer det nog att göra det för servicenäringen.
Så jobbar vi med nyheter