Platsen är lounchen på hotell Åkerlund i Jokkmokk. Covidsäker miljö. 72-årige Hasse Bagge ställer fram ett par koppar kaffe och ser hälsosam och pigg ut. Men det sjuka sitter invärtes. Lungorna är fortfarande tydligt märkta av sviterna från covid-19-infektionen som slog till den 14 april.
– Feber. Jag fick hög feber. I övrigt kände jag mig inte så sjuk egentligen. Ingen hosta, ingen snuva, inget halsont.
Åtta dagar senare stod testpatrullen på bron, Hasse fick en sticka upp i näsan och fem dagar senare stod det klart att han var smittad. En osäker vandring tog sin början. Då visste ingen speciellt mycket om hur detta nya virus kunde påverka kroppen.
Det blev 21 dagar i hemmet tillsammans med hustru Catrin. Febertopparna kom och gick men planade ut i takt med att dygnen förflöt. Hur smittan kom till familjen Bagge är inte helt klart. Men en granne har i efter hand visat sig ha antikroppar, så där kan källan varit.
– Det är inte intressant alls. Det blev som det blev och det är som det är. Det som är lite märkligt är att Catrin inte blev smittad av mig. Fast hon tror att hon faktiskt har haft det.
– Jag har testat men har inga antikroppar. Men däremot har jag haft konstiga symptom som domningar i ben och fötter, konstig smak i munnen och varit trött. Men antikropparna kan ju ha försvunnit, det har ju gått ganska länge, säger Catrin som har full koll på hur Hasses sjukdomsförlopp utvecklade sig. Tur det, menar han.
– Jo, jag har faktiskt inte så mycket minnen av datum och sånt. Men jag blev friskförklarad efter de tre veckorna, tyvärr slog det till på nytt. Och nu blev jag verkligen dålig.
Det var det 13 maj och dags för den första ambulanstransporten. Hasse hade drabbats av dubbelsidig lunginflammation, en vanlig följdsjukdom efter covidinfektion. Han blev nu riktigt dålig. Kroppen tog helt slut. Det blev tre veckor i Gällivare, en vecka under intensivvård och två på sal med syrgas hela tiden, innan han skrevs ut.
Midsommarafton skulle sedan tillbringas i stugan utanför Piteå. Men den dagen slutade med en ny ambulanstransport. Lunginflammationen var tillbaka. Det blev ambulans igen, nu till Piteå Älvdals sjukhus.
Det var här som en av läkarna konstaterade att Hasse faktiskt varit upp till pärleporten och knackat på...
– Jag blev inte insläppt och jag kan bara konstatera hur nära det var att jag inte skulle sitta här i dag. Jag har haft en väldig tur. I ambulansen trodde jag att döden kom när jag inte fick luft.
Han berättar själv om en episod på sjukrummet senare som säger det mesta:
– Jag skulle ta ett glas vatten. Det stod en karaff på bordet vid sängen. Jag välte ner allt på golvet och skulle ta upp det igen. Det slutade med att jag förgäves kämpade i två timmar för att ta mig upp. Omöjligt. Jag försökte sätta mig upp men jag fick lägga mig tillbaka igen. Jag orkade ingenting, det var fruktansvärt. Är du över 70 år och har 40 graders feber, då är du inte kaxig direkt.
Nu slutade det hela, trots allt, tämligen lyckligt. Hasse Bagge mår hyfsat bra, han klarar hjälpligt en golfrunda igen men lungorna är fortfarande svaga. Han går på återkommande kontroller och andningen är plågsamt tung.
– Jag tackar min lyckliga stjärna men i övrigt tänker jag inte så mycket. Jo, på de som festar och far omkring och inte håller avstånd. Det är vansinne, komplett vansinne.