Den är inte stor direkt. Om vi kallar Patrik Nilsson lilla arbetsstuga längst in på gården bakom villan på Akkatsgatan i Jokkmokk för knivverkstaden så är beskrivningen rätt och riktig. Men visst är det småskaligt men samtidigt så förklarar Patrik Nilsson i all enkelhet att det faktiskt inte behövs mer än så här.
– Nej, det här är absolut nog. Jag ska bygga om lite under sommaren så jag får in lite mer naturligt ljus och en ny dörr. Men jag klarar mig gott och väl. Jag har allt vad jag behöver i maskiner och verktyg.
Patrik Nilsson sitter ner mitt bland allehanda mekaniska och elektriska verktyg och maskiner. Det ligger en helt traditionell Morakniv i ett hörn dessutom. Råämnen till nya kreativa knivskapelser plockas fram och Patrik förklarar de olika bitarnas form och struktur är grunden till hur han sedan i sitt huvud får slutprodukten att växa fram.
– Jag försöker se en bild av hur det skulle kunna bli. Det kommer oftast flera olika tankegångar som till sist blir en enda. Det är inte så lätt att förklara kanske men ingenting är egentligen självklart men jag är inte heller någon massproducent. Jag vill helst inte göra två likadana knivar men även om jag gör det så blir de aldrig riktigt likadana, det skiljer sig alltid litegrann på något vis. Det tycker jag om.
Det skulle vara enkelt att beskriva Patrik Nilsson som en udda fågel i kadern av knivslöjdare i Norrbotten. Han är maskinförare till vardags mede en teknisk utbildning i grunden, rötterna finns i Vuollerim men efter gymnasiet så blev han kvar i Jokkmokk. Inga konstigheter med det. Han beskriver sig själv som närmast oduglig i slöjd under skolåren och han säger sig inte heller besitta någon konstnärlig ådra.
– Jag kan inte teckna, än mindre skulle jag kunna måla en tavla. Så konstnär är jag inte. Däremot har jag alltid varit intresserad av knivar och alltid tittat och känt på hur de olika materialen känts. Det var på en marknad för ett 20-tal år sedan snart som jag, som vanligt, gick omkring och klämde och kände på olika knivar och material som jag bestämde mig för att försöka själv. Jag hade egentligen inga förväntningar alls utan tyckte bara det skulle vara kul att testa på. Och nu står vi här, skrattar han.
Patrik Nilsson är traditionell på vissa vis men valet av material blev dock kanske en aning ovanligt. Och inte helt okontroversiellt.
– Att använda epoxiplast är kanske inte så vanligt men jag föll för det och jag tycker om att forma och arbeta med och i materialet. Det går att göra så många olika uttryck, att lägga in olika former och motiv i skaften. Jag har börjat med att sätta in små djurfigurer också. Det ger ett extra intryck, det känns levande och särpräglat eftersom jag försöker skapa en miljö där djuret befinner sig i färg och form. Det kan vara en myr, ett fjäll eller en fors – eller flera tillsammans.
Patrik Nilsson avslöjar också att han håller på att ta fram en med exklusiv serie knivar som han ska kalla "Jokkmokkskniven". Tänkt som present, gåva från företag eller kommun eller för intresserade samlare.
– Det kanske blir en ny version varje år men jag har inte bestämt mig riktigt för hur jag ska lägga upp det. Jag måste tänka klart. Jag kan aldrig tvinga fram någonting utan jag vill ge allt den tid som behövs. Då vet jag att det blir bäst till slut.