Demonstrationerna pågick utanför Jokkmokk iron mines kontorslokaler i Jokkmokk i mitten av oktober. Det är Picab fastigheter som hyr ut lokalerna och i huset ryms även flera andra företag.
– Demonstranternas mening var säkert inte att förstöra för andra företag, men det blev konsekvensen. Det bankades på väggar och fönster och en av tjänstebilarna fick en buckla i motorhuven efter att en av demonstranterna lagt sig på den. De levde rövare i flera timmar. Ett av företagens huvudkontor hörde av sig och undrade om det går att ha verksamhet i Jokkmokk, säger Britt-Inger Söderberg.
Polis tillkallades och efter några timmar fick en av demonstranterna komma in på Jimabs kontor och prata med en av cheferna.
På ett näringslivsrådsmöte på Strukturum lyftes frågan var gränsen går för demonstrationer? Det resulterade i ett möte med flera inblandade, som hölls den 2 december på kommunhuset.
– Vi har en stark tradition av yttrandefrihet i Sverige och det är ingen som ifrågasätter de rättigheterna, men får man stå på en privat fastighet och banka på dörren?, säger Anders Nygårds, kommunchef i Jokkmokk.
Med på mötet var förutom Nygårds även länspolismästare Håkan Karlsson, polisens Anette Nilsson, tf chef för brottsförebyggande i Malmfälten/Jokkmokk, kommunalrådet Robert Bernhardsson, Företagarföreningens ordförande Britt-Inger Söderberg och berörda företagare.
– Vi har yttrandefrihet i Sverige men det här drabbade företag som gör sitt bästa för att hålla arbetstillfällen här och som inte har med saken att göra, säger Söderberg.
Polisens Anette Nilsson säger att de kommer vara mer förberedda framöver.
– Vi hade ett resonemang med kommunen och företagen, vi kanske alla bör tänka på ett annorlunda sätt och planera på ett annat sätt när man ska ha möten där man befarar att det blir störningar. Och se över säkerheten på sitt företag. Det kanske inte heller ska vara lika mycket öppna dörrar, säger hon.
Om demonstration sker på privat fastighet kan polisen gå in och försöka medla, samt anvisa demonstranterna till en allmän plats.
– Jag kan tycka att det är tokigt att det ska behöva gå så långt att man måste polisanmäla. Men det går inte heller att bara låta det gå obemärkt förbi, vem vet hur det blir nästa gång?, säger Britt-Inger Söderberg.