På ena sidan bordet satt Clive Sinclair-Poulton, styrelseordförande för brittiska bolaget Beowulf mining och Jan-Ola Larssson, Jokkmokk iron mines. På den andra satt Niklas Spiik, Jåhkågasska och Jonas Vannar från Sirges.
Mötet, som var ganska förutsättningslöst, varade i nästan två timmar, på Jokkmokk iron mines kontor i Picab-byggnaden.
Clive Sinclair-Poulton beklagade sommarens händelser i Kallak.
Vannars tydliga budskap
– Min känsla är att de inte riktigt hade räknat med den här "sameproblematiken". Han ville inte se nya protester i Kallak och det kan jag förstå, att de inte vill ha aktivister på vägen när de ska jobba. Men från vårt håll gav det oss möjligheter att nå ut med vårt budskap, säger Jonas Vannar.
På mötet framförde Vannar tydligt att Beowulf måste betrakta samebyarna som en part som har rätt att säga ja eller nej till projektet.
– Ja, jag gick till och med så långt. Och jag fick vara ganska tjatig med mitt budskap. Men det är det enda sättet att nå framgång, att de stannar upp och angriper frågan från ett helt annat håll. Att fortsätta som de har gjort, med bristande respekt, fungerar inte.
Beowulf mining vill nå samförstånd när det gäller Kallak.
Beowulf vill nå konsensus
– Vi vill ha konsensus, inte konflikter. Det är viktigt att vi pratar med samebyarna och informerar om våra planer och får respons från dem, säger Sinclair-Poulton.
Jåhkågasska tyckte att det kan vara läge att stoppa projektet, i fall Sverige ändrar minerallagen framöver. På det svarar Sinclair-Poulton:
– Vi kan inte vänta på något som kanske händer i framtiden. Vi är i den situationen vi är och följer de lagar som finns.
Fler möten är planerade för 2014, det första redan i januari.
– Det är viktigt att vi fortsätter diskutera saker, även om inte är överens i slutet av dagen, säger Sinclair-Poulton.
– Då ska det finnas något att diskutera. Om det visar sig att de inte lyssnar på vad vi säger, då är det ingen dialog, säger Jonas Vannar.