I år är det 651 åkare från 18 olika länder som ska ta sig an utmaningen att åka 22 mil skidor i ett enda svep. Starten går 26 mars i Purkijaur upp mot Årrenjarka/Kvikkjokk där de vänder tillbaka ner mot Jokkmokk.
Men för att tävlingen ska bli möjlig att genomföra krävs frivilliga krafter som hjälper till i förberedelserna. Totalt arbetar 500 personer från 30 olika föreningar med loppet.
Lars-Gunnar Lundvall är ordförande i Jokkmokks skoterförening och berättar att det legat i ordentligt den senaste tiden.
– Vi kör servicespåret som går längs med tävlingsspåret och det är i princip klart, nu är det mest finjusteringar och skyltning kvar. På tisdag kommer det pistmaskiner som ska lägga de slutliga tävlingsspåren inför helgen, säger han.
Det är ett stort maskineri av servicepersonal, tv-team och åskådare som problemfritt ska kunna följa med de tävlande i loppet. Därför ställs det höga krav på servicespåret.
– Det är inte alla som kommer hit som är vana skoterförare, kvaliteten varierar. Vissa lejer till och med lokala skoterförare. Det går heller inte mysköra för det går otroligt fort för skidåkarna, man inser det inte förrän man ser det på riktigt, säger Lars-Gunnar Lundvall.
Skoterförening hade nyligen tolv skoterekipage som var ute och förberedde spåren. Det tar sin lilla tid att ordna ett cirka två meter brett spår från Jokkmokk till Årrenjarka.
Lars-Gunnar Lundvall berättar att de verkligen inte gör det för pengarnas skull, för de jobbar gratis och får endast ersättning för bränslekostnader.
– Det här är årets höjdpunkt och det är kul att kunna hjälpa till när det händer något här i Jokkmokk, säger han.
Skoterföreningen har varit med sedan loppets start 2016. När tävlingsdagen kommer vet man var man hittar Lars-Gunnar Lundvall.
– Jag brukar skämta att jag har lett loppet från start till mål alla år men aldrig vunnit. Jag kör skoter framför täten och varnar åskådare att de kommer så att ingen råkar befinna sig på spåret.
– Ett starkt minne jag har är den gången en som var 79 år åkte loppet, när han kom till sista stationen i Purkijaur frågade han om han låg sist men fick svaret att det var en 45 minuter bakom honom. "Väck mig när han kommer" blev svaret och lade sig i ett tält och sov. Sedan körde de i mål tillsammans.