Väl på toppen är det bara att leta sig fram till det väl kamouflerade försvarsmuseet. Den som tittar efter en jättelik byggnad går rejält bet för det enda som vittnar om något militärt är två kanonrör som pekar ut från ett litet ?hus?
i grönbruna nyanser. Det är därinunder som det verkligt intressanta finns och för att ta sig in och ha något riktigt ut av sitt besök behöver man vägledning.
När NSD äntrat toppen dyker Anders Mattsson, Virvelvind AB, påpassligt upp, följd av guiderna Lena Eriksson och Linda Mattsson.
ner i underjorden
- Anläggningen ser ut som den sett ut sedan 1963 och speglar ?Kalla kriget? och 1960-tal. Det var då den värsta atombombs- och rysskräcken rådde och vi satsade mycket pengar på vårt försvar, säger han medan vi beger oss ned under jord.Efter en mörk och smal trappa är det dags att passera den första av fyra gastäta stötvågsdörrar av pansar. Anläggningen är klassad som kärnvapersäker och enligt Anders Mattsson ska dörrarna tåla 20 kilotons kärnladdningar
Nästa anhalt är en vaktkur. Ingen undantaget fick passera utan skriftligt tillstånd när det begav sig och under fredstid var det endast de som verkligen hade något praktiskt ärende att uträtta som fick komma in.
Vi går över ett högt schakt, igenom ytterligare dubbla stötvågsdörrar och in i rummet för kanonens pjäsdel, varifrån den också servades.
funktionsduglig
- Kanonen är fullt funktionsduglig om än den spelat ut sin faktiska roll inom försvaret. Den har mycket god träffsäkerhet och med en räckvidd på 17 kilometer når den att skjuta bortanför Murjek och Polcirkeln. Sista gången den sköts med var den 27 september 1984, säger Anders Mattsson och visar en stege som leder upp till pjäsens hjärta.- De som skötte pjäsen och laddade den gick in den vägen. Sex man satt där uppe.
36 meter eller 115 trappsteg ner finns hjärnan i anläggningen - stridsledningsrummet. Härifrån utgick alla ordrar till pjäsen i det egna berget och även till två andra pjäser som fanns i de forna anläggningarna i Staraberget och Krokamyren.
Allt i rummet är intakt, som om det lämnats i stundens ingivelse då alla släppt vad de hade för händerna och rest sig upp och gått.
När vi går vidare visar det sig att det är det intrycket hela anläggningen ger - att tiden stannat för att visa något viktigt och hur det verkligen var, vilket också är grundtanken bakom Virvelvinds museisatsning.
resursslöseri
- Vi såg det som ett stortresursslöseri att riva allt det här. Vi tror det finns ett intresse hos gemene man att se anläggningen och få en inblick i hur de tänkte och vad som försiggick här nere. Likaså att se var en väldigt massa skattepengar har lagts under väldigt många år, säger Anders Mattsson.